Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Sex dikter. Av Johannes Edfelt - Kvällen sjöng - Gåtfulla stund...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sex dikter
Kvällen sjöng
All vällust är med ångest häktad
samman,
och skuggan faller på en bröllopsbädd.
— Så kände de i hand och fot, hur
flamman,
som sjöng och strålade, blev
skymningsrädd.
I paniskt tecken var den en gång
stiftad,
och syresatt av källor var dess blod.
— Av ledans grå mikrob till döds
förgiftad,
till aska blev den dock i årens flod.
Med frusna händer sökte de att ympa
nytt liv i eldens stam, som var i nöd,
men kunde bara fläka upp och stympa.
— Och kvällen sjöng om orgie och död.
G å tfu Ila stund...
Gåtfulla stund, då ljuset till botten
tömmes och skuggan skall falla på!
Mullvaden vädrar, och igelkotten
lämnar sin skumma vrå. . .
Sköka, brottsling och clown förklaras
stilla i detta bleknande ljus.
Som i en focus uppenbaras
det som var guld och grus.
Plötsligt minnas vi avskedssmärta,
darrande läppar, halvkvävda ord.
Plötsligt befrias vårt väsens hjärta
åter från mögel och jord!
Gåtfulla stund, som agar och gynnar,
faderligt sträng och moderligt blid
— innan vår människoångest mynnar
ut i skugga och frid. . .
463
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
