Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Skånska ballader. Av Karl Ragnar Gierow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Ragnar Gi er o w
Tule Vagnson och Sven Grå
I kyrkan i Lund skall en högtid stå,
och dit rida herrar och svenner också.
Än lever Tule Vagnson, och det skall bli
hämnat!
Dit rider både mö och brud
och Danmarks drottning i skarlakansskrud.
Fru Mettelill kläder med gyllene skinn
en stol och får den i kyrkan in.
I lönndom blev hennes guldstol gjord,
i högmod ställd inför Herrens bord.
I högmod blev den till kyrkan bragt;
Sven Grå han ger på fru Mette akt.
Fru Mette går att i guldstol stå,
då möter henne med hån Sven Grå.
Fru Mette skulle till offer gå,
då såg hon Grå-Sven i guldstolen stå.
»Grå-Sven, Grå-Sven, låt fara din gamman!
Vi likas aldrig i stol tillsamman!»
Fru Mette får vända från kyrkan hem;
hon ser sina söner och hälsar dem.
»Välkommen, fru Mette, kär moder vår.
Men varför väter Er kind en tår?»
»För detta väter min kind en tår,
att Grå-Sven nu i min guldstol står.
Det får jag, för att er far är i jord,
smälek och hån och smädliga ord.»
Fru Mette kastar sin kappa på bord:
»Herr Tule, tänk på din faders mord!»
»Min kära fru moder, gråt inte så.
Bot för min faders mord skall I få.
Låt spänna för en gyllene vagn,
och jag skall hämnas min fader Vagn!»
Herr Tule hade i tjänst en sven.
Han sprang till Grå-Sven med bud igen.
»Grå-Sven, Grå-Sven, skynda er hem.
Vagnsönerna komma, håll undan för dem!»
Grå-Sven sparkar upp jord med sin fot:
»Så här mycket ger jag för Vagn i bot.
Skulle jag nu ifrån kyrkan fara?
Jag skönjer en vacker bröllopsskara.»
»Grå-Sven, Grå-Sven, var inte för sen!
Den jungfruskaran kan vålla er men!»
Herr Tule kom först över gärdesland.
Grå-Sven räckte honom sin hand.
Han bjöd honom handen och dröjde kvar.
Herr Tule bjöd honom en svärdsudd till svar.
»Sven Grå, behåll du din hand hos dig.
Du vet att du slog min fader för mig!»
»Jag vet, att jag gått din fader emot.
För dét har jag givit guld i bot.»
»Har du gett guld för min fader i bot,
Så har du gått min moder emot.»
Grå-Sven flyr undan till kyrkan med fart,
Tule är efter med svärdet bart.
Grå-Sven rymmer i kyrkan in,
Tule bär svärdet dolt under skinn.
En kamp för Marias altare stod,
för Sankt Staffans altare blandades blod.
En präst stod altaret nästinvid:
»Hårt straff är för bruten kyrkofrid.»
Så lyste han kyrkan i Lund i bann.
På sju år kom dit varken mö eller man.
Än lever Tule Vagnson, och det skall bli
hämnat!
Arild Urup och jungfrun Tale Thott
Herr Arild Urup i Sverige är fånge
och lider bekymmer och nöd.
Herr Anders Banér han rider
och kysser hans fästmö röd.
Så dricka de bröllop på Eriksholm.
Herr Anders Banér har sadlat sin häst
ocb till Eriksholm har den gått.
Han har trolovat Arilds fästmö,
jungfru Tale Thott.
468
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
