- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
494

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Att vi mot livet... Av Olle Svensson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

A TT VI MOT LIVET . . .

Av OLLE SVENSSON

Att vi mot livet, livet som vi sluter
mot bröstet girigt, rädda för att mista,
i ständig smärta måste oss försvara
att icke dödas i dess jordgrå sköte!

Att vi mot livet, livet, för vars gåva
vi offrar allt och gränslös plåga lider,
dock måste värja oss med eld och rosor
att icke kvävas av dess blinda stumhet!

Att vi mot livet, livet som vi älskar,
att vi mot livet som vi skyggt välsignar,
oss ständigt måste värna och försvara

med rosor våra ögon för dess stenblick!

*



Kan du, o liv, med dödens hot allenast
tvinga oss blomma dina rosors skönhet?
Är du granit, på det att vi må leva,
och sfinxlikt stum, på det att vi skall
sjunga?

Är vi mot dig, mot dig, som dock vi
älskar,

tvungna till strid, på det att vi må undfå

ditt ögas ^>mda ljus, din pannas
skimmer,

du höljd i natt, på det att vi skall brinna?
*



Kan denna väg vi blott försoning vinna
och rätt till tro och rätt till ljus och ande?
Och måste vi med evig längtan dväljas
i mörka land — på det att du må brinna?

Det skygga ljus som i vårt öga födes,
när det sin hemlöshet i mörkret märker,
är kanske slutligen det enda tecken
som du kan giva att ett hemma finnes!

Ty måste icke själva hemlösheten
ett löfte rymma och en stjärna vara,
som vi kan skönja endast i dess sken i

vår längtans blodspår i de dunkla gräsen?

*



Och var är hemma annat än där själva
vi rummen smyckat som vi varmast
kunde.

Där vi har skapat, är vår enda lycka,
där vi oss vet delaktiga av ljuset!

494

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0546.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free