Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Anders Zorns samlingar och Zornmuseet i Mora. Av Gerda Boëthius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gerda Boet hi u s
Zorns ateljé, S öder malm s tor g 4.
Yttre ateljén med en tapet ur
Jaktsviten från Tournay.
gamla konsten. »Jag var bra grön», tillfogar
han. Längre fram berättar han hur det var
hans fästmö, Emma Lamm, som när de
som hemligt förlovade träffades i Paris
1882 lärde honom att gå på gallerier och
utställningar. »Der började jag också under
hennes ledning intressera mig för historien
med konsten som åskådningsmaterial. Och
så öpnades mina ögon för tidsandan under
de olika perioderna af mensklighetens
historia som sedan skulle alltmer bli mitt
älsklingstudium.» Zorns skissböcker från
pojkåren och akademitiden vittna
emellertid om att detta intresse fanns djupt
rotat hos honom, i det att han från första
stund synes ha haft en särskild förståelse
för den ålderdomliga miljö som utgjorde
hans barndomsbygd och den märkliga
allmogekonst, som levde där. Icke endast
motivvalet visar detta utan också de
noggranna iakttagelser och detaljstudier som
han gjorde. Känslan för kulturföreteelserna
var honom utan fråga till stor hjälp i hans
målmedvetna träning av synminne och
iakttagelseförmåga emedan detaljerna
fångade hans intresse på ett särskilt sätt.
Zorn hämtade ogärna sitt vetande ur böcker.
Han var ingen vän av teoretiska
resonne-mang. Sina kunskaper skaffade han sig
genom systematisk iakttagelse av oftast
rent vetenskaplig karaktär, vilket
tillsammans med ett nästan fenomenalt synminne
gjorde att han fick en ovanligt stor fond
av kunskaper. Han glömde aldrig en form
och han såg aldrig en sak utan att
samtidigt klargöra för sig material och teknik.
Därigenom blev hans sinne för kvalitet
mycket tidigt utvecklat och detta förklarar
hur han som samlare lyckades att i så stor
utsträckning undvika konsthandelns
blindskär, då han började köpa gammal konst.
Grunden till Zorns samlingar lades redan
åren 1882—85 i London då han skulle
inreda sina ateljéer, först vid Brook Street
och sedan vid Cavendish Square. Hans
inköp gällde i första hand möbler och gammalt
konsthantverk, som behövdes för att ge
ateljén den distingerade stil som han korat
till sin. Morapojken som egentligen endast
sett sin hembygds ålderdomliga
bondekultur och 1870-talets borgerliga
Stockholmshem kom nu i kontakt med de
engelska storstadshemmens fascinerande
miljö. Beställningar förde honom ut på
slott och herresäten, vänner ur hans och
hans fästmös Stockholmskretsar satte
honom i förbindelse med ledande personer
inom diplomatien och affärslivet. Han
visade sig där i högsta grad i besittning
av-dalkarlarnas speciella egenskap att finna sig
tillrätta, sovra och bedöma utan att bli
duperade. Hans vänner från Londontiden
hade många berättelser om hur han
reagerade mot den kvasipalatsstil, som ju ej var
så ovanlig hos den tidens finanspampar,
och familjepojkar från Stockholm
förskräcktes mer än en gång av hans ohöljda
514
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
