Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Helsingfors Universitetsbibliotek och dess utvidgning. Av Emerik Olsoni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E m e r i k O l s o n i
Biblioteksbyggnadens nuvarande
grundplan.
Engels biblioteksal ett rymligt och öppet
intryck. Den verkar till och med stor,
trots sin relativa litenhet (hela längden
utgör 19,6 m, bredden 11,2 m; motsvarande
mått för rummet innanför pelarna äro
15,6X7,2 m). Detta beror tydligen främst
på en arkitektonisk säregenhet, som torde
vara sällsynt, kanske unik: kupolen vilar
inte, som vanligt i kupolsalar, på fyra
tunnvalv, utan av de fyra valven
fort-sättes endast det södra och norra med
tunnvalv. Härigenom får rummet inte en
kvadratisk utan en rektangulär form, ytterligare
markerad av den kraftiga arkitraven, som
vilar på den runt salen löpande pelarraden.
På båda sidor om kupolsalen ha vi två
andra rektangulära, något längre salar
(26,4X10,4 m), båda täckta med
tunnvalv; den ljusa, »södra salen», där bl. a.
det berömda Nordenskjöldska biblioteket
förvaras, och den något skumma, men i
varm ton hållna »norra salen». Dekoreringen
i kalkfärg i alla de tre salarnas valv daterar
sig från en renovering utförd omkring
1880. De symboliska figurmålningarna
i enhetlig brun ton i de båda
tunnvalv-salarnas gavellunetter äro av Severin
Falkman. I norra salens vänstra gavel har
dock den ursprungliga målningen täckts
med en på duk utförd vacker oljemålning
av Magnus Enckell, »Guldåldern»,
föreställande Adam och Eva under Kunskapens
träd. — I andra våningen ha vi numera
blott två rum, som ligga ovanför
vestibulen och »annexet». På vinden finns det
dessutom två kupoltäckta rum, »kuporna».
Bakom mittsalen lågo ursprungligen enligt
Engels absolut symmetriska grundplan två
smärre salar, den ena ovanför den andra.
Denna del är numera raserad för att
bereda rum för »nybygget», varom mera
nedan.
Biblioteksbyggnaden är inredd efter den
tidens bästa mönster, enligt det s. k.
salssystemet. I de stora salarna med förnämt
tomma golvytor stå längs väggarna, bakom
eleganta, med korintinska kapital prydda
kolonner av stuckmarmor, bokhyllor av
mahogny i tre våningar, den andra våningen
på ett galleri kantat av ett sirligt
skulpterat träräck, den tredje i skydd av den
ovanomtalade mäktiga arkitraven. Våra
bilder visa vilket intryck denna
anordning ännu i dag gör på betraktaren, trots
att man varit tvungen att fylla dessa
praktsalar med allsköns möbler och bråte.
Intrycket är fortfarande sådant, att man
gärna instämmer i det omdöme, som
uttalats av någon utländsk sakkunnig: det
vackraste biblioteket norr om Alperna.
Tyvärr har detta konstverk inte
förblivit helt oberört av senare tiders
förändringar. Apterandet av norra salen till
läsesal år 1893 har visserligen inte
nämnvärt stört det estetiska intrycket av den
sköna salen, som just i det skick den nu
har blivit kär för sin talrika publik. Att
mittelsalen gjorts till låne-expedition och
försetts med en del provisoriska möbler
och att södra salen av omständigheternas
tvång tagits i bruk som packnings- och
sorteringsrum har visserligen inte höjt
dessa salars skönhet, men ej heller förmått
528
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
