- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
583

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Nils Dardel. Av Karl Asplund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nils D a r d el

kongressherrar i ett lyxbibliotek.
Kompositionen är helt lekfullt lånad från Lionardos
Nattvard, — men, säger konstnären,
Lio-nardo gjorde det lättare för sig, han målade
bara halva figurerna.

Man tycker ibland att konstnären lagt
ned alltför mycket skickligt arbete och
vidunderligt förfinad färgfantasi på bra
kuriösa infall, — men när han har sina stora
inspirationsögonblick, fylles hela den
skickliga regien ut av en mäktig idéfläkt.
Väggmålningen »John Blund» i Stockholms
Stadsbiblioteks sagorum är en av de stora
fullträffarna i vårt monumentalmåleri. John
Blund kommer som en liten
fallskärmshoppare med ett av sagor fyllt jätteparaply,
som ger en suggestiv rymd åt den rundade
målningsytan, ned till den söta sovande
gossen, och folksagornas alla brokiga
dockgestalter trippa omkring honom på
sömnens äng. Jag föreställer mig att Anatole
France, den geniale skildraren av den lille
Pierres drömmar, skulle älskat denna tavla,
så full av äkta naivitet och underfundigt
raljeri som intet annat.

I ett par av de stora
fantasikompositionerna kommer det in ett fränt drag av
livskritik, i »Den trevliga sommarsöndagen»
roa sig människobarnen med de grymmaste
lekar, men det hela formar sig till en skön
färgarabesk, och i den stora duken
»Vattenfallet», även kallad »Autour de la vie» har
han i en matta av lysande emalj färger vävt
in persongrupper ur Pär Lagerkvists
»Himlens hemlighet», makabra
människosymboler, symboler för lidande och förvirring,
som ändå på konstnärens bud ordna sig till
en klangfigur av gripande och förklarad
skönhet. I sin hårt anspända fantasikonst,
där dissonanser och harmonier jaga
varandra, är Dardel, Pär Lagerkvists vän och
själsfrände, något av svärdsdansare och
eldslukare. Riktigt begriplig är han inte
alltid, den store romantikern, och han är
inte alldeles angelägen om att vara det.

Han ser på tillvaron med ett tappert och

Marthe. Akvarell. 1930.

Disponent Emil Ribe.

ironiskt leende, precis som den unge
akademieleven med ett pregnant glåpord mötte
den starke busen Kol-Johans totalitära
krigshot. Bland det mest intagande — och
det vill inte säga litet — av hans scherzon
är den scen som han givit namnet »Dödens
domestiker» eller »A ta santé, Nils». Tre
rödnästa, feta, vänliga lakejer, som gått in
på baren för att ta sig en färdknäpp innan
de enligt fransk sed skola paradera vid en
begravning, höja ceremoniöst sina glas mot
konstnären, som syns i spegeln bakom dem.
Han har bjudit dem på ett glas calvados
och glatt sig åt att dödstanken, som ofta
ligger honom mycket nära i hans konst,
kommit och uppvaktat honom på ett en
adelsman i allo värdigt sätt. Målningen
har i sällsynt grad den fylliga och
raffinerade påte, som han är relativt ensam om
i vårt nutida måleri.

Annars har han med tiden alltmer fått
benägenhet för ett annat konstnärligt
uttryckssätt, den koncisa, böljande men ändå

5§3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 10 02:43:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1939/0643.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free