Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Nordisk kulturfront. Av Sven Rinman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nordisk kulturfront
väckande snabbt sätt inom loppet av ett
par årtionden. Inpyrd ilska har förvandlats
till något som ibland liknar svärmeri. Vi
diskutera gamla tvisteämnen med en
förstående glimt i ögat, vi tåla skämt med
varandras svagheter, och vi äro frikostiga
med beundran — inte som gest utan som
uttryck för spontan, stark känsla. Vad
Danmark beträffar, har ju omkastningen
inte varit lika tvär, men man kan t. ex.
konstatera, att sådana uttalanden som
Gustav Sundbärgs av år 1911 nu skulle
vara otänkbara och dessutom för nutida
bedömare te sig hart när oförklarliga.
Däremot har in i det sista de båda paren
Finland—Sverige och Danmark—Norge inte
gått lika hämningsfritt ihop, även om det
i synnerhet i förra fallet varit starka krafter
i arbete under 1930-talet för att bortarbeta
friktionsanledningarna.1
Insikten om gemensamma andliga värden
att försvara har under trycket av de
ideologiska motsättningarna i Europa fått
talrika och vältaliga uttryck i Norden.
Framför allt i Danmark har en nordisk
verksamhet av denna innebörd på senare år
intensifierats i hög grad. Man torde över
huvud taget få gå till Danmark för att få
de påtagligaste resultaten av en praktiskt
och ideellt inriktad nordisk strävan, medan
hittills alla försök till politiskt närmande
av större räckvidd åtminstone officiellt
ansetts olämpliga. I Sverige är förhållandet
snarast det motsatta: här ha konkreta
politiska mål på senare tid med stor iver
börjat uppställas, medan känslan för
kulturgemenskapen och dess förpliktelser
varit åtskilligt ljummare.
Det är ju i förbigående sagt välbekant,
att den humanistiska kulturen har långt
1 Sedan detta framfördes, har samhörigheten
med Finland tagit av oss alla kända, starka
uttryck. Den har lyckligtvis ännu inte behövt
sättas på det yttersta provet, men dessa händelser
kunna möjligen inleda en ny epok i de båda
folkens inbördes relationer.
djupare rötter och vidare förgreningar i
Danmark än hos oss. Att ingå på mer
eller mindre ovissa folkpsykologiska
betraktelser häröver är föga givande. Man
kan i stället peka på att Danmark var ett
välbärgat land åtskilliga århundraden före
Sverige. Och att ett visst mått av
välstånd är en oundgänglig förutsättning för
ett kulturliv i »högre» mening, är en enkel
sanning, som vi kunnat trösta oss med,
då vi oroats av den nationella nyrikedomens
grovt materiella fasoner och behov. Vi
ha kunnat hoppas, att ett par generationers
växt också skulle ge bättre villkor och ökat
rum åt de andliga kulturkrav vi nu funnit
så illa tillgodosedda.
Vi ha kunnat... Nu famla vi i ett mörker,
som för var dag blir allt svartare. Ofärden
kan vara över oss alla bokstavligen vilket
ögonblick som helst. Hur äro vi nu andligen
rustade att möta denna situation? Hur går
det med de resultat och de
utvecklingslinjer jag i det föregående antytt? På dessa
frågor måste vi mycket snart få ett svar.
Den stämning av dov, fatalistisk förväntan,
som dessa veckor gripit oss, måste på ena
eller andra sättet få en utlösning. Den
ytterst korta nådatid, som ännu kan
återstå oss, måste begagnas till att stålsätta
oss även mot det värsta, som sannerligen
inte är döden!
Härmed återkommer jag till den
frågeställning, som jag uppställde i början.
Gäller det att försvara en specifikt nordisk
kultur, eller gäller det att just i Norden
försvara den hotade mänskliga kulturen?
En »nordisk kultur» —• vi gripa ofta efter
detta begrepp, men det visar sig kanske
vid närmare betraktande vara skäligen
svårgripbart. Somliga associera härvid
instinktivt till asalära och därtill hörande
accessoarer, andra till välfärdspolitik i de
nordiska »folkhemmen». Om vi närmare
granska vår egen inställning, torde vi
finna, att det är de ideal vi själva sätta
högst, som vi helst vilja se förbundna med
591
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
