Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - En stadstänkebok från svensk medeltid. Av Kjell Kumlien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En stadstänk eb ok från svensk medeltid
nomi, de förmå, om de sammanfogas varsamt
och kunnigt, ge en ovärderlig kartbild över det
lilla samhället, som visserligen härigenom
icke alltid skulle komma att framstå i den
ljusaste dager — ty sådan är nu en gång arten
av de vittnesbörd domstolsprotokoll kunna
avge. Ett exempel må utväljas ur de
ingalunda lättbegripliga, konceptartat knappa
domprotokollen, en anteckning av den 26 maj
1455, som ■—- få vi hoppas — ej återger en
typisk bild av det dåtida nöjeslivet i Arboga.
Vid pingsten, heter det, hade Lasse Finne
suttit och druckit med en kvinna, som efter
en stund begivit sig bort, då hon ej mera ville
dricka med honom. Då hämtade han henne
åter tre resor och slog henne blå, och så
flydde hon in i Broby gård och han efter. Då
talade Lasse Finne till henne och sade, att om
hon godvilligt öppnade, så skulle ingen skada
ske henne. Kvinnan hade då svarat: »Käre
Lasse, gör icke det du kommer att ångra.»
Då slog Lasse sönder dörren, tog ut kvinnan
och slog henne blå och blodig och slet sönder
hennes kläder, för det hon ej velat gå i säng
med honom. Lasse bekände inför domstolen,
vars dom blev, att om han orkade med att
betala tre gånger sextio mark, så skulle han få
behålla livet.
Ärenden av samma slag som detta
före-kommo rätt ofta inför stadsdomstolen.
Medan grövre brottmål tyckas ha varit rätt
sällsynta, voro slagsmål, ärekränkningar och
tjuvnad så mycket oftare förekommande.
De vanligaste ärekränkningarna voro
tydligen tillmälena horson (eventuellt hordotter)
och tjuv: okvädinsorden bilda här liksom i
andra liknande skrifter en både skrämmande
och muntrande ordflora, som väl vore värd
ett eget kärleksfullt studium.
Tänkeboken speglar sålunda vardagslivets
enahanda, stundom som man ser även den
illa slutande festglädjens rättsliga
konsekvenser, de små tilldragelserna i 1400-talets
Arboga. Annat är ej att vänta, då det gäller
protokollen vid en underrättsdomstol i en
medeltida svensk stad av andra ordningen,
men det frapperar ändå, liksom ifråga om
Stockholms stadsböcker, i hur ringa grad
de omvälvande händelserna skymta fram i
tänkebokens notiser, hur litet av
rikspolitikens skiftningar, som förnimmas på eller
mellan raderna i stadsprotokollens lakoniska
meddelanden. Tänkeboken är visserligen alls
ej lottlös, då det gäller notiser,
sammanhörande med den allmänna situationen eller
med tilldragelser, som sträckte sig långt
utöver den enskilda stadens, häradets eller
landskapets gränslinjer. En bland protokollen
införd notis om en »hærskapsreso (till
Stockholm) manedagin næst æfftir midfasto
sønne-dagh» 1457 företagen av vissa namngivna
herrar, bör troligen sättas i samband med
ärkebiskop Jöns Bengtssons lyckligen
genomförda uppror mot konung Karl Knutsson
under våren samma år. Tydliga hänsyftningar
på samme konungs fälttåg till Skåne i början
av 1450-talet förekomma, likaså
anspelningar på hans ryktbara räfst åren 1453 och
1454. —- Men tänkeboken är påfallande
sparsam med sådant stoff, som skulle
ytterligare kunna belysa den roll, staden Arboga
faktiskt spelade i riket som en gärna använd
mötesort för riksdagar och rådslag. Arboga
låg bra till för krigiska eller fredliga
resenärer från allt Svealand, naturlig
förbindelselänk, geografiskt och ekonomiskt, som det var,
mellan Bergslag och Mälarlandskap. Det var
främst därför, som staden på Engelbrekts tid
och åren närmast därefter blev de andliga
och världsliga riksrådens, frälserytteriets och
bondehärarnas mest älskade samlingsplats;
en viktig orsak måste därjämte ha varit, att
i Arboga ej fanns något av unionsregenten
behärskat slott med hövitsman och knektar,
som kunde ha möjlighet att ingripa störande
i svenskarnas överläggningar. Vår historias
första möten av riksdags karaktär kunde
sålunda hållas i Arboga under den tid, som
begränsas av åren 1435 och 1440. Även under
senare delen av seklet hade staden en liknande
uppgift: det kan bland annat erinras om att
Sten Sture den äldre valdes till
riksföreståndare här år 1471.
De partier av tänkeboken, som finnas i
behåll, börja först femton år efter
Engelbrekts död, och man kan enbart av dessa
draga slutsatsen, att de delar, som behandlat
1430-talet, om de någonsin funnits till och
om de bevarats, sannolikt ej skulle ha givit
något värdefullt nytt rörande folkhövdingen
och hans verk. De stora striderna i riket, de
verkligt betydelsefulla mötena, de
riksviktiga besluten hade ej med stadens
vardags-mässiga affärsliv och rättskipning att göra,
i varje fall ej tillräckligt för att avspeglas i
dessas registrering. Det är i detta fall
karakteristiskt, att Sten Sture den äldres val till
riksföreståndare, som försiggick i staden, alls
ej omtalas i tänkeboken.
Ej så sällan föras vi dock i tänkeboken
619
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
