Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Leendet. En psykologisk studie. Av Jakob Billström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L eendet
förstå detta blott jämföra skillnaden i
emotionell inverkan av en människas skratt
(stark ljudförnimmelse jämte en även mera
intensiv synförnimmelse) med leendet. Alltså,
sinnesfaktum får ej bli det dominerande i
upplevelsen utan i stället det emotionella
tillstånd, som därigenom förmedlats. Dumas
framhåller den »mekaniska lagen» som säger,
»det angenäma förklaras genom lätta
excita-tioner och det obehagliga genom starka».
Leendet uppfyller dessa villkor i hög grad.
Som sinnesfaktum är det föga framträdande
och fångas svårligen på bild eller genom
beskrivning.
Chevreul skriver: »När uppmärksamheten
är helt fångad av ett föremål i rörelse t. ex.
en fågel i flykt, följer åskådarens kropp i
någon mån också mer eller mindre lydigt i
rörelseriktningen.» Ch. förklarar gäspningens
verkan på samma vis. Miiller-Freienfels säger
dock, att gäspning ej är »Nachahmung
son-dern Einahmung», vilket täcker vår egen
uppfattning. Är en rörelse därtill rytmisk
försiggår reaktionen ännu lättare och även
mera omärkligt för subjektet (jfr. valsrytmens
oemotståndliga suggestionskraft).
Den emotionella reaktionen av en viss art
tar sig uttryck i den rörelse som vi kalla för
ett leende. Denna reaktion är, som vi nyss
sett, »reversibel». Alltså bidrager den
imiterade rörelsen, om ej till en fullt utbildad
emotion av motsvarande art, så åtminstone
till en emotionsberedskap av specifik natur.
På basen av denna kan först en likartad
stämning och sedan en identifikationsprocess
uppstå.
Leendet liksom vädjar till vår djupast
liggande personliga, mest primitiva livskänsla
innanför släktuppebållelsedriften med dess
olika komponenter.
Därför är leendet så oemotståndligt.
Därför behöva vi det så väl. Därför ökar leendets
kraft genom att vi själva värdera det och
sätta aggressionsdriften i dess tjänst d. v. s.
låta densamma tjäna till medel att ernå
leendet.
Att just från emottagarens sida den
omedelbara lättheten av identifikation med det
ursprungliga subjektet är upplevandet av ett
du förmedels ett vi, ocb att detta är det
väsentliga i leendets psykologi, framgår iu lätt
genom betraktandet av ett par specialfall.
Se på moderns reaktion inför det diande
barnets leende: Vilken roll just
identifikationen spelar, finner man av den irappanta lik-
Holbein d. y.: Erasmus
Rotterdam u s.
Museum, Basel.
heten hos den unga moderns leende och det
späda barnets. Något vackrare leende än en
ung moders ser man sällan — jämför
madonnabilderna, där dock vemodet och ångesten
inför Jesusbarnets kommande lidande ej
sällan står att läsa i hennes ögon, medan munnen
ler det äkta barnsligt omedvetna leendet
(jfr Duchenne!). När barnet blir äldre och
ler mot mor, vad säger det om ej just: Jag
älskar Dig och vill bli som Du, bli Du.
Att två älskande emellan leendet är det
omedelbara och första uttrycket av
vi-du-upplevelsen torde vid det här laget vara
erkänt även av de äldre psykologiska skolorna.
Det kännetecknar även omfamningens
höjdpunkt. Dess objektiva skönhetsvärde kan
aldrig skattas högt nog, ty om det ej uppleves
i den speciella mottagningsberedskapens
likartade emotionella spänningstillstånd, kan
det ej till fullo fattas. Kanske finnes orsaken
till Mona Lisa-leendets s. k. gåtfullhet just
att söka härutinnan.
Vid ett besök i Prado i källarvåningen, där
det var ganska mörkt och konstverken i
allmänhet dystra och tunga, utropade plötsligen
min hustru glad och leende: »Nej, se ett så
förtjusande leende på det porträttet.» Själv
hade jag förut läst på etiketten och funnit,
att bilden föreställde den beryktade
storin-kvisitorn Torquemada, varigenom all
inlevelse i bildens leende och identifikation var
omöjliggjord för mig men däremot ej för
åskådarinnan.
Varje människas leende — det må vara
651
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
