- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtioåttonde årgången. 1939 /
658

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ur årets lyrik. Av Olof Lagercrantz - Mozartkonsert för flöjt, harpa och orkester C dur. Av Axel Tagesson Möller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olof Lagercrantz

sätt inte minst i kärleksdikterna och dels
därpå, att han så avgjort saknar den borne
artistens formlidelse. Hans mestadels rimmade
vers kan vara elegant och pregnant, men ofta
störs den av banala rim, slitna
ordsammanställningar och allmän löslighet. Det är väl
egentligen bara rytmiken som Åkerhielm
någorlunda behärskar. Han har mycket att
lära, men med de stora naturliga
förutsättningar för diktarkallet, som han begåvats med,
är det all anledning att tro att han i framtiden
kommer att ge noggrannare akt på sin form.

De fyra diktare som här sammanförts har
inte mycket gemensamt. Även om tidens stora
drama givit eko hos dem alla, är de vitt skilda
till temperament och åskådning. Men ett
drag återfinnes hos alla fyra. De tro alla på
andens makt, på den okuvliga, fria tankens
slutliga seger. Ingen av dem har inför tidens
våldstendenser känt sig frestad att lämna

penna och skrivmaskin för att gripa till
handfastare vapen. De skulle alla vara stolta att
få skriva under Diktonius vackra dikt,
»Vårt ringa ord»:

Vad väger väl nu ordet
i världens vanvettstimma,
när stöveltramp är tempot
och luften ångar blod.

Jo: ordet har du med dig,
den skönhet livet skänkte,
om ock till träck du trampas
och rimmet heter mord.

Det är vår stora ära;
det är vårt ringa ord.

I denna dikt vill vi gärna se något som i
dagens situation är gemensamt för de nordiska
diktarna. Någon kapitulation inför oandliga
makter förekommer inte. Det är Karin Boyes
vackra tanke omsatt i praktiken.

MOZARTKON SERT

för flöjt, harpa och orkester C dur
Av AXEL TAGESSON MÖLLER

Liksom en smeksamt stilla västanfläkt
i lindens solbelysta lövverks glitter
hörs violinens milda andedräkt
och flöjtens drillar som en bofinks kvitter.
Och liksom droppet från alléns fontän,
som lyser marmorvit mot blad och knoppar
på tuktad buxbom och på klippta trän,
från harpan silverklara toner droppar.

På sandad gång, som lyser mot det gröna,
går sirligt stångpiskprydd en kavaljer
och viskar ömt om kärlek till sin sköna,
och vid hans arm den sköna lyckligt ler.
Hon är så svag, och ack! han är så stark,
och det är blomstertid i Schönbrunns park.

658

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1939/0722.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free