Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustav III och Finland. Av Kjell Kumlien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kjell Kumlien
tande operation skola de sielfve bestå kostnaden;
och Landtmätaren kost och arfvode äfven för den
jord som dem afhändes; hvilken kostnad blir så
diyg, at ej hälften af allmogen dermed uthärdar
på et ort där penningen är så svår at erhålla,
då städerne äro så långt aflägsne.
Det kunde ej hjälpas, att regeringen ofta
nog mötte ett trumpet motstånd mot även
välmenta påbud — i Finland liksom i
Sverige. Detta motstånd var säkerligen
dock endast i undantagsfall riktat mot
överheten därför att den var svensk. Det
missnöje, som naturligtvis fanns bland
bondeklassen även i Finland under Gustav III:s
regering, var avgjort av mera social än
finsknationell karaktär. Bonden i Savolaks
kände liksom sin ståndsbroder i Småland
eller Västergötland stundom agg och avund
mot lantmätaren eller prästen, men till
frågan om Finlands ställning i dess helhet
orkade hans trötta tanke ej lyfta sig.
Finlands bönder hade liksom Sveriges under
1780-talet en oerhört svår tid;
missväxtåren, som rådde en god del av decenniet,
förorsakade också finska folket otroliga
lidanden. Men över ämbetsmannen, som
ofta föreföll kitslig och vars ord man ej
alltid förstod, stod kungen och männen i
hans närhet, och till dessa satte man sin lit
och sitt hopp. Någon allsidig undersökning
av den finska allmogens förhållanden under
Gustav III har ännu icke gjorts, men får
man döma av de klagomål, de
»riksdagsbesvär», som Finlands bonderepresentanter
inlämnade vid den gustavianska tidens
riksdagar, så voro de finska bönderna snarare
mera regeringstrogna än de svenska. Det
missnöje, som ventilerades vid riksdagarna,
var i varje fall alltid störst i de rikare
svenska landskapen, icke minst de som
lågo i närheten av Stockholm. Det
förefaller nästan, som om vördnaden för
kungen, tilltron till hans ärliga avsikter bleve
större, ju längre bort man avlägsnar sig
från de centrala delarna av riket.
Det var inom den adliga ämbetsmanna-
klassen i Finland som i Sverige man på
1780-talet fann det tydligast uttryckta
missnöjet med regeringen i allmänhet och
Gustav III i synnerhet. Hela regimen hade
efter 1783 blivit mera despotisk. Kungens
nya rådgivare voro hans villiga verktyg,
särskilt tillsatta kommissioner åsidosatte
helt eller delvis de gamla ämbetsverken.
Den adliga byråkratien kände marken
«vikta. Även i Finland märkte man detta,
och man oroades där också, som förut
nämnts, av den kungliga jordlagstiftningen
och även av Gustav III:s högst personliga
utrikespolitik, som, hur den än var, skulle
sätta Finland i fara. — Det är uppenbart,
att denna allmänna känsla av
missbelåtenhet inom den finländska adeln i enstaka
fall gav upphov till en önskan om politisk
självständighet åt Finland, möjliggjord
genom ryskt s. k. skydd. Den obestridliga
förgrundsgestalten är i detta fall den bekante
Göran Magnus Sprengtporten, tidigare
liksom den äldre brodern kung Gustavs
entusiastiske medarbetare, men under
1780-talet hans tydlige motarbetare och fiende.
Från Ryssland började han fr. o. m. 1786
arbeta för sina politiska idéer, som gingo
ut på att avskilja Finland från Sverige
under protektorat av Ryssland. Han är den
främste finske självständighetsmannen från
1780-talet, och han har också fått en
central plats i den finskinriktade
historieskrivningen, i Maunu Malmanens
Anjalaför-bundet (1848), i Yrjö Koskinens G. M.
Sprengtporten och Finlands
självständighet (1870), i Danielson-Kalmaris vidlyftiga
teckning av Finland under den
gustavianska tiden (1920-talet). Han blir en
företrädare för nationalitetsidén, en vägrödjare
för 1800-talets Finland och för det
självständiga Finland under vårt eget sekel. Det
är kanske onödigt att påpeka, att svenska
forskare icke ha kunnat se honom så, de
ha blott kunnat uppfatta honom som en
förrädare mot sitt land. I detta
sammanhang må den reflexionen tillåtas, att icke
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
