Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Gustav III och Finland. Av Kjell Kumlien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kjell Kumlien
kände under sista kriget 1742—43 och om
misstron till kronans ämbetsmän, men
också om absolut vilja till att nu försvara
landet mot ryssen. Finlands prästerskap,
borgare och bönder voro 1788 och tidigare
— t. ex. 1786 — i stort sett Gustav III:s sak
trogna. Även en man som Porthan stod
trots sin finsknationella inriktning fjärran
från Göran Sprengtporten och hans planer.
Hans finskhet innebar ingen politisk
sepa-ratism. Mera slående och allmängiltigare
kanske än i andra, av finskinriktade
historia åberopade källor återspeglas finska
stämningar och strävanden i Porthans
inträdestal i Vitterhets Historie och
Antikvitets Akademien, märkligt nog hållet den
30 juli 1788, alltså strax före
Anjala-förbundets tillkomst. Porthan slutade sitt
anförande med försäkringen, att finnarna
med svenskarna delat »blida och oblida
öden». Kung Gustav, »Vetenskapernes och
Konsternes Beskyddare, sine Undersåtares
Värn, sit Folks Fader, af hvilkens vård och
huldhet de rönt flere vedermälen än under
något annat tidehvarf, åtföljes af deras
önskningar lika troget frånvarande och
närvarande. Med hvilken glädje skulle de icke
se så många af sine bröder, hvilka et svårare
öde träffat, åter med sig förenade til lika
förmåner och en gemensam sälhet.»
Slutorden i detta tal syfta på det som var
Finlands stora problem under hela epoken
från Nystadfreden 1721 fram till 1809:
landet hade stympats och splittrats, och
delarna, som gått isär, borde återförenas. Här
skilde sig åsikterna, Gustav III hade sin,
Sprengtporten och Jägerhorn sin, Katarina
II förmodligen också sin.
Gustav III:s hela politik visar, att han
var väl medveten om att detta finska
problem existerade. Hans strävan kan kanske
bäst karakteriseras så, att han ville bevara
och skydda det, som ännu var svenskt, och
om möjligt också återförena hela Finland
under svensk styrelse. Gustav III är av
Sveriges alla kungar den, som även per-
sonligen visat den varmaste omsorgen
om Finland. Detta intresse för Finlands
livsfrågor tillhör hans värdefullaste
insatser som svensk kung; man frestas anta,
att det sammanhänger med att flera av
hans närmaste vänner och rådgivare, såsom
Creutz och Armfelt, voro födda i Finland.
Ej mindre än sju somrar reste Gustav också
över till Finland och uppehöll sig där, och
en gång, i juni 1787, hade han sin son, den
unge kronprinsen, med sig. Denna
jämförelsevis livliga kontakt har icke blivit
utan betydelse för Gustav III:s namn och
minne i de finländska provinserna. Han är
den siste, väl också den ende svenske kung,
som med riktigt levande drag avtecknar sig
i finländsk historisk tradition. På ett
flertal platser i Finland, framför allt
herrgårdarna i landets södra och västliga
delar, bevaras ännu hågkomster från hans
vistelse där.
Gustav III:s personliga intresse för
Finland är så mycket anmärkningsvärdare,
som det var många av hans samtida
rikssvenskar, även i hans omgivning, som ej
delade det. Finsksinnade historiker ha ofta
talat om den brist på förståelse för finska
problem och önskemål, som framkom på
rikssvenskt håll under 1700-talet. Med
tillbörlig reservation för den gustavianska
regeringens reformlagstiftning måste man på
vissa punkter ge dessa finska forskare rätt.
Rikssveriges representanter i riksdag och
riksdagsutskott ställde sig många gånger
avoga och ovilliga till finländska krav, och
till spörsmål rörande gränsprovinserna
överhuvud. Det ligger i sakens natur, att det
blev regeringen mera än majoriteten
riksdagsmän, som måste sammanhålla riket,
som nu inom sina gränser härbärgerade
stumpar av det gamla stormaktsväldet.
Gustav III är faktiskt stormaktstankens
siste företrädare i vårt land, för honom
kunde Östersjöväldet ännu i viss mån
tänkas som en realitet. I hans delvis
föråldrade politiska tankesystem intog följ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
