Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Dimman. Av Eyvind Johnson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eyvind Johnson
Den har stått i någon roman från längesen.
Man kan använda den till vad som helst,
när man stiger upp på morgonen, när man
äter, när man ror ut på sjön, när man efter
en rast fortsätter upp mot fjälltoppen;
när man är hungrig, när man är mätt,
när man är trött och går upp och lägger
sig på kvällen; när man är helt ensam
med sig själv, innesluten i dimman.
En gång för inte så längesen bodde han
i ett hus, en liten villa, som han nästan
ägde. Han kom ihåg trappan från
vardagsrummet upp till sovrummet, dess minne
satt ännu kvar i kroppen. Man höll i en
ledstång som var målad i silverfärg. Man
gick upp till sitt rum och var innesluten i
sitt liv, i ett hägn vars väsen man inte helt
förstod förrän efteråt, när det var slut.
Livet utanför, det andra, liknade havet
när det bryter in över en fördämning.
Vissa nätter — han kom ihåg dem starkast
nu — hade de känt trygghetens lycka.
Genom de öppna fönstren hörde man suset
av tallarna utanför.
Och ljudet av envisa, nödvändiga,
ödesbestämda pneumatiska borrmaskiner under
de första månaderna därute i förstaden.
De började på morgnarna och gick till
anfall mot lugnet. Morgonstillheten, som
ytterligare markerades genom de ensamma
men brådskande stegen av någon som
hade bråttom ner till stora vägen för att
nå en tidig buss. Efter en halvtimme, en
timme blev stegen tätare. Men kring sig
hade de — som han ville uttrycka det nu,
på så stort avstånd — väldiga zoner av
tystnad och frid. Tidningens fall i
brevlådan var en droppe i ett hav av stillhet.
Mjölkflaskorna som ställdes på bron var
en ljudrispa i tystnadens marginal. Slamret
från köken var morgonstillhetens
vardagliga bakgrund.
Sedan tunga steg, som kom närmare.
Järnspett och spadar, som togs fram ur
verktygskurarna. Skottkärror, som vändes
rätt och ställdes färdiga på sina plankor.
Röster, dunsar och dråsande ljud. Och
med ens, på en signal i bestämd tid, sattes
borrmaskinerna igång. Andra borrmaskiner
svarade längre bort, tystnade, svarade igen,
tystnade eller dog bort i ljudet av en
tung lastbil, som tog sig uppför backen.
Vid frukosttiden brukade man sprängat.
Kulsprutesmatter och tungt artilleri. Man
höll på att bygga det fridfulla
förstadssamhället färdigt.
Mannen framför dimman tänker på detta
med ett leende för att saknaden skall bli
mindre bitter i denna stund. När det han
minns existerade var det vardagsfrid,
morgongrinighet över smattret från
borrmaskinerna, störningar i arbetet på något,
han mindes inte längre vad, en bok; ett
avbrott i en tankekedja som han trodde
vara svindlande eller subtil. Om han tänker
på det nu så finner han att det var livets
djupa, riktiga mening för honom, för dem.
Hon är borta ur sammanhanget, nej inte
borta, men man hör henne inte i
sammanhanget längre — och han själv är inte
där mer. Nu, när det inte är någon vana
längre, när oväsentligheterna kring det
skalats av, ser han att det var livets mening
för honom.
— Du! säger han högt in i fönstret.
Det gör detsamma vilken religion man har,
tänker han trött, bara detta finns i den.
Att det som står kvar när allt smått skalas
bort är frid och fred. Jag vill tro på den
gud som ger mig detta utan att strypa
mig!
Han hör hur gårdsfolket halvvaknar och
rör sig i sina sängar när han går över den
stora farstun. De lyssnar halvt i drömmen.
De märker att han går ut på natten, när
det är dimma, men han tror inte att de
förvånas eller finner det märkvärdigt. De
har accepterat honom med vänlig
nyfikenhet som aldrig blir påträngande, och både
han och pojken är omvärvda av deras
blyga, nästan skygga hjälpsamhet. De
ligger kanske vakna några minuter, en liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
