Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Fredrik Schyberg. Av Nils Beyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frederik S c hyberg
Av Nils Beyer
JlREDERIK SCHYBERG är det stora
namnet i dansk teaterkritik av i dag. Som
förste teateranmälare i Politiken anger han
tonen för den frisinnade
köpenhamnspubliken med en orakelmässig auktoritet, som är
anmärkningsvärd, inte minst därför att han
ännu är vad man kallar en ung man, född
1905. Ingen kritiker är nämligen så beroende
av sin personliga livserfarenhet som en
teaterkritiker, vilkens kunskap om den konst han
bedömer med nödvändighet är betingad av
det antal teaterbesök han har hunnit med.
I gengäld är Frederik Schyberg ett
»teaterbarn» både på fädernet och mödernet. Den
allvetenhet med vilken han yttrar sig om
gamla föreställningar — som ägt rum då han
ännu befann sig i de tidigaste tonåren —
liksom hans påfallande mogna debut som
teaterkritiker vid tjugufyra års ålder (i Dagens
Nyheder 1929) får sin förklaring av den
teateratmosfär han har vuxit upp i. Fadern,
skådespelaren Robert Schyberg, har också i sin
ungdom inskrivit sitt namn i den danska
teaterkritikens historia. Det var vid
sekelskiftet. Efter en Holberg-premiär på Det kgl.
Teater hade Edvard Brandes, den tidens
ledande kritiker, skrivit om den unge
skådespelaren: »Han havde den underligste
forsigtige Gang. Man tør end ikke antyde, hvad
man kom til at tænke paa.» Denna kvicka
men kränkande karakteristik gjorde den unge
aktören, som till på köpet spelat en
älskareroll, ursinnig, och påföljande morgon passade
han E. B. på Östergade och gav honom en
örfil. Det uppseendeväckande resultatet blev
en duell i Ermelunden, en duell på pistoler,
som likvisst fick den lyckliga, nästan
parisiska utgången, att bägge herrarna bommade.
Skådespelaren och kritikern mitt emot
varandra, beväpnade med var sin pistol, det är
den på en gång symboliska och spännande
bild som Frederik Schyberg från sina tidigaste
år, då historien berättats för honom, måste
ha fått av mötet mellan teatern och
teaterkritiken.
Att detta möte i sig självt är dramatiskt, är
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
