- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940 /
121

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Coena domini. Några påskfunderingar. Av Göran Axel-Nilsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

C o en a dorn i n i

Heimgang.» Denna vackra sed synes ha
bibehållit sig tiderna igenom, varvid enligt
vad jag erfarit vikten lagts såväl på
själva tröstandet som i lika hög grad på
att skänka de sörjande styrka och kraft
efter vad som inträffat. Benämningen på
denna måltid hos judarna kan närmast
översättas med »kraftmåltid».

Emellertid torde man kunna påvisa
detta bruk även i Nya Testamentets text.
Seden med brytandet av brödet och
drickandet av bägaren för tanken på
nattvarden och enligt den teori, som här skall
framställas, står också denna Jesu sista
måltid med lärjungarna i visst samband
med det gamla sorgebruket.

Nattvarden firades denna första gång vid
påsktiden. Det var påskhögtiden, som var
den närmaste yttre anledningen till
uppehållet i Jerusalem och sammankomsten där.
Högtidlighållandet av denna fest finnes
anbefallt i 2 Mos. 12: 1—27, 4 Mos. 9: 2—5
samt 5 Mos. 16: 1—12. Israels barns uttåg
ur Egypten och deras underbara räddning
ur fiendens hand utgjorde ju judafolkets
främsta religiöst nationella minne. Vid
påskfirandet voro som bekant två ting
särskilt påbjudna: ätandet av
påskalammet samt förtärandet av osyrat bröd
därtill.

Även Jesus och hans lärjungar önskade
traditionsenligt fira denna högtidlighet i
Jerusalem. Man brukade samlas i en sal i
övre våningen i en byggnad, som sannolikt
utgjorde kretsens vanliga uppehållsställe i
staden (jfr Apg. 1: 13). Sedan vid detta
sista tillfälle de övliga förberedelserna
träffats — som synes med en viss
försiktighet på grund av prästerskapets hotande
hållning (Matt. 26: 17—19, Mark. 14:
12—16, Luk. 22:7—13, Joh. 11:55) —
började om aftonen en måltid, som för alla
de närvarande skulle förbliva oförglömmelig
och som tiderna igenom skulle kringstrålas
av ett sällsamt skimmer.

Skildringen av den första nattvarden,

som i bibeln återfinnes hos Paulus i 1 Kor.
11: 23—25 såsom den tidigaste
framställningen och hos de fyra evangelisterna i
tämligen varierande ordalag (Matt. 26:
20—30, Mark. 14: 17—26, Luk. 22: 14—38
samt Joh. 13: 2—38, 14, 15, 16, 17 t. o. m.
18: 1), har blivit föremål för ett
intensivare studium än kanske något annat
muntligt och skriftligt traderat
händelseförlopp i mänsklighetens historia. Det är
naturligtvis här ej meningen att ens ytligt
vidröra de mångahanda problem av olika
slag, som äro förknippade med denna
forskning, en uppgift, som helt faller
utanför ramen för denna framställning och för
vilken författaren för övrigt saknar all
kompetens.

Det enda, som här intresserar oss, är
själva de rituella nattvardselementen —
bröd och vin. Vad är det då som sker
under denna måltid, som på de
närvarande gjorde ett så starkt och outplånligt
intryck? Man kan ej svara: firandet av
påskhögtiden, ty det faller genast i ögonen
vilken sekundär roll själva påskmåltiden
och de därmed förenade bruken spela.
För övrigt synes det alls icke vara klart,
att det verkligen rörde sig om en
påskmåltid. Enligt mångas uppfattning
sammanföll den första nattvarden med dagen
före påskhögtiden, d. v. s. närmare
bestämt på den dag — den 14 Nisan — då
påskalammet slaktades, för att måltiden
nästa dag — den 15 Nisan — skulle äga
rum. Vissa ställen i evangelierna tala också
härför, t. ex. Joh. 18: 28: »Sedan förde de
Jesus från Kaifas till pretoriet; och det var
nu morgon. Men själva gingo de icke in i
pretoriet, för att de icke skulle bliva
orenade, utan skulle kunna äta
påskalammet.» När sedan paralleller göras mellan
det Gamla Testamentets påskalamm och
Kristus såsom det nya påskalammet, talas
alltid om slaktandet, aldrig om själva
förtärandet av lammet. (Beträffande frågorna
om dödsdagen och därmed sammanhängan-

121

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free