Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Tredje häftet
- Nils Svanberg 1902—1939. Av Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ruben G : s o n Berg
från ett besök lios honom i fjol vintras. Han
var lidande och djupt förstämd genom
granskarens anmärkningar, vilka han ansåg lida
av en elementär brist på vetenskaplig
objektivitet. I en av sina sista uppsatser, Debatter
om stilvetenskap, vederlade han
anmärkningarna med en skärpa, som vittnade om
att han ansåg sig ej ha blivit lojalt behandlad.
Själv var han lugn och saklig som polemiker.
Om han också hade många uppslag och planer,
som han ej fick fullborda, måste han likväl
ha känt, att han hunnit grundlägga en ny
vetenskapsgren. Han förverkligade den
föresats, varom en av hans dikter talar:
Orden gà från natt till dag
med osäglig makt.
Jag skall härda ut tills jag
får mitt eget sagt.
*
Nils Ludvig Svanberg föddes den 13 maj
1902 i Kalmar. Hans föräldrar voro förste
postkontrollören Victor Svanberg och hans
hustru Elina Arfvidsson. Han var klen som
barn och drogs med sjukdom hela sitt liv.
Redan som liten var han framför allt
intresserad av att skriva och skildra; var han sjuk,
satt han i sängen och skrev. Vad han läste
omsatte han i skrift och författade långa
redogörelser för det ena eller andra, som
tilldragit sig. Han var förutbestämd till författare;
redan i skolan intresserade han sig livligt
för språkvetenskapliga ämnen. Han
försummade likväl inte realia: man kan inte se
vackare insektslåda eller mineralsamling än
hans. Noggrannhet utmärkte honom i hög
grad.
Efter faderns död flyttade familjen 1915
till Uppsala, vilket Nils särskilt önskade; det
sydsvenska tilltalade honom icke. Under de
tidigare ynglingaåren kommo likväl
språkstudierna i andra rummet: musiken hade
blivit hans huvudintresse. Han var djupt
musikalisk, spelade och komponerade; ganska
länge tänkte han på allvar egna sig åt musiken.
Den gav honom lisa och lättnad men grep
honom också så starkt, att han till sist icke
vågade ge sig den i våld. 1920 tog han
studenten, 1924 vart han fil. mag. och 1927
fil. lie. Samtidigt var han en av redaktörerna
för studenttidningen Ergo, som fick sitt
namn av honom.
Hans första stilistiska uppsats, Fröding och
Heine, inledde tidskriften Nysvenska studiers
första årgång. John Landquist hade i sin
Frödingsmonografi skrivit: »Heines insats i
Frödings diktning inskränker sig i det
närmaste till de Heineparodier Fröding skrev i
Görlitz för att roa sina medpatienter» och i
det hela taget underskattat Heines betydelse
för den svenska skalden alldeles för mycket.
Den adertonåriga studenten tog upp
problemet till behandling i en mycket noggrann och
omfattande undersökning. Han visade
ojäv-aktigt, att Fröding tagit starka intryck av
Heine under så gott som hela sitt
författarskap, både stilistiskt och motiviskt, både i
vers och prosa. Svanbergs kritik var försynt i
tonen, visade en sällsynt grundlighet och
metodisk säkerhet. Olikheten i uppfattning
berodde till icke ringa del på att Landquist
fattat problemen litteraturhistoriskt, medan
Svanberg behandlade dem stilistiskt.
Den lovande »debuten» fick rik fortsättning.
Svanberg var mångsidig och hade gåvan att
se ur nya synpunkter. Mest överraskade väl
den obevekligt genomförda grundsatsen, att
varje individuellt stildrag skulle tolkas, icke
bedömas, utan förklaras. Jag var nog den
förste, som fick en lektion av Svanberg i att
se stildragen ur en annan synpunkt än den
realistiska riktighetens. I en liten uppsats i
Svenska Dagbladet 1921 hade jag behandlat
»Inledningen till Röda Rummet» och påpekat,
att Strindberg blandat ihop morgon- och
kvällscener på ett fullkomligt förvirrande
sätt. Ingen av hans närmaste vänner, Richard
Bergh, Ivar Bendixson m. fl., hade märkt det.
Strindbergsentusiasterna sökte på alla sätt
förklara hans »misstag», Svanberg tog opp
frågan på sitt lugna vis i uppsatsen Från
Fjärdingen och Svartbäcken och gav där ännu
flera exempel på samma slags »svävning».
Han ansåg, att Strindbergs »misstag» inte
var något avskräckande exempel utan »ett
övervägande sympatiskt utslag av den unge
Strindbergs ännu tämligen goda och glada
stridshumör». Betraktelsesättet var nytt och
överraskande, och det gav onekligen helt
andra och rikare uppslag. Svanberg gav en
mycket intressant analys av »den blixtsnabba,
nervösa, starkt fascinerande men också
förvirrande strindbergska författarstilen» och
dess inkonsekvenser. Det är med denna och
de närmast följande uppsatserna av Svanberg,
som den moderna stilistiken tar sin början
i Sverige.
Han övergick till ett helt annat område med
de båda viktiga studierna Musikrytm och vers-
126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0154.html
