Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Kellgrens kärlek. Ett diskussionsinlägg av Olle Holmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens kärlek
Ett diskussionsinlägg av Olle H olmb er g
^–-’OCENTEN Alf Kjellén har i
januarihäftet av Ord och Bild tagit opp den gamla
frågan om vem det var som Kellgren i två
av sina dikter, Sigwarth och Hilma och Den
nya skapelsen, kallade för Hilma, och han har
därvid också dragit fram ett litet inlägg som
undertecknad i somras gjorde i frågan. Nu
är det — jag erkänner det — en naiv fåfänga
att, om man ska citeras, hellre vilja bli
citerad för vad man har sagt än för vad man
inte har sagt, och det är inte utan stilla blygsel
som jag i dessa allvarsdigra tider fäster
avseende vid en sak sådan som den om jag, via
docenten Kjelléns uppsats, ska gå till
eftervärlden för mina egna åsikter i Hilmafrågan
eller för hans referat av mina åsikter. Hans
referat kan beriktigas, och jag ger, med
den ärade redaktionens tillstånd, mitt
beriktigande den något utförliga formen av
en sammandragen framställning av vad jag
menar angående detta lilla person- och
litteraturhistoriska Kellgrensproblem i dess helhet
och vad jag menar att man rimligen bör kunna
mena om det.
Docenten Kjellén säger alltså att jag
har bestritt en framställd hypotes om att
de i summa tre Kellgrensbrev förekommande
bokstäverna F F skulle åsyfta en fru Falck på
Söder, Hedvig Magdalena Falck, född Berg,
gift med grosshandlaren och direktören Per
Falck. Förlåt, men det är inte det jag har
bestritt utan det är något annat, nämligen
hypotesen att namnet Hilma hos Kellgren
skulle behöva betyda fru Falck. Bokstäverna
F F får för mig gärna betyda fru Falck. Om
den senare identifikationen har jag inte sagt
annat än att liksom det finns skäl för den
finns det skäl mot den. Skälet för är ju
följande. I ett brev av den 6 april 1786
skriver Kellgren, sedan han har uttryckt sin
glädje över att, efter ett brouillemang som
besparade honom utgiften för presenter, ha
blivit av med en mätress, den liderliga pigan
Lena: »F F var i går vacker som dagen». I går
var, som en mycket skarpsinnig litteratur-
historiker har påpekat, dagen för Svenska
Akademiens instiftelsehögtid på Börssalen den
5 april 1786, och »hjonelaget Falck» hade av
Kellgren fått biljetter till evenemanget. Detta
är alltså skälet för identifikationen FF —
fru Falck. Skälet emot är det att fru Falck
jämnt sju dagar senare, den 12 april, fick en
dotter, Margareta Fredrika, sedermera gift
af Nordin; hennes födelsedatum står i
Elgen-stiernas Svenska Adelns ättartavlor. (Varför
har identifikationsteoriens anhängare alltid
med nedslagna ögon gått förbi det?) Den 5
april har fru Falck alltså varit i sista stadiet
av grossess — och har ändå väckt den
erotiske Kellgrens svärmeri? Den 1 april har
Kellgren t. o. m., om man får tro docent
Kjellén, känt »en begärelse utaf djäfvulen» till
den gravida frun. Det tror jag inte att han har
gjort, men att han kan ha funnit henne »vacker
som dagen» ännu den 5 förnekar jag inte.
Jag varken tror eller betvivlar det; snarare
det förra f. ö.
Alltså: låt fru Falck vara F F! Det är
inte detsamma som att hon är Hilma. Hilma,
presenterad i dikten Sigwarth och Hilma
(c:a 1787?), är en ung flicka den där
uppenbarligen har vetat av ingen man innan
Sigwarth träffar henne och som då denne blir
alltför ivrig vill springa och fråga pappa.
Docent Kjellén får mig inte att tro att han på
allvar menar att detta skulle föreställa
grosshandlare Falcks självständiga och politiskt
intresserade fru, som var född 1762 oc.h gift
sedan 1781; som 1786 hade två barn och 1787
tre; som, om hon var F F, hade varit, var
eller blev den mer eller mindre veneriske
vivören Kellgrens älskarinna, detta i rivalitet
eller kompanjonskap med eller som
efterträdare till sin egen likaledes gifta syster, om
man får tro skvallret (se härom
kommentaren till Fredmans sånger,
Bellmanssällska-pets uppl., s. 176 f.!), och som sedermera, i
Kellgrens brev 1790, av honom nämns i
samma andedrag som »hororna» M:lle
Hallengren och M:lle Löf. Den exakta sanningen är
Professor Holmberg har begärt plats för ovanstående genmäle som emellertid inkom för sent för att
kunna införas i februarihäftet.
143
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
