Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Till minne av Carl G. Laurin. Av Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Asplund
fyllde hans liv och till den oerhörda
popularitet han kunde gläda sig åt både hos
lekt och lärd. Som alla starka temperament
hade han inte bara sina stora sympatier,
utan också sina antipatier både inom nutid
och historia. Hans personliga avsky för
till exempel Rousseau, Bernard Shaw och
Strindberg hade ett stänk av envetenhetens
komik, som han själv för en gångs skull
nog icke var medveten om. Men man kan
ju inte tänka sig en idealhjärna som
matematiskt skulle kunna absorbera allt
mänskligt värdefullt. Den skulle kanske
råka ut för fulländningens tråkighet, och
det skulle inte heller passa Carl G. Laurin,
som vida hellre ställde sig på frågarens
än på Besserwisserns ståndpunkt. Den
universalitet han ändå ägde, och den iver
med vilken han ville dela med sig av allt
som gjorde honom själv glädje, äro väl
grunderna till denna åtminstone i vårt
land enastående popularitet. Under sitt
oavlåtliga, ibland ytterst målmedvetna,
ibland helt instinktiva arbete för vad man
skulle vilja kalla kulturtrevnad förvärvade
han flera hängivna vänner än de flesta.
När hans blomsterhölj da kista sänktes i
krematoriet, sade en dam, änka efter en av
dessa hans intima »kulturvänner», helt stilla
och spontant: »Jag är glad att min make
inte lever, han skulle aldrig kunnat bära
sorgen att se Carl Laurin gå bort.»
Det är inte många människor förunnat
att det vid deras bortgång alldeles vid
sidan av de officiella —- och säkert också
ovanligt äkta — yttringarna av saknad
fälls två sådana bara tillfälligt hörda
minnesord som den lilla flickans och den gamla
damens, vilka må slutgiltigt omrama
den lilla vignett Ord och Bild velat sätta
under hans mänskligt varma, rika och
gagneliga liv.
148
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
