Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjärde häftet
- Selma Lagerlöf före Gösta Berling. Av Gurli Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Selma Lagerlöf
före Gösta B e r l i n g
av blommor för stunden blott födda,
av nattens förflygande dröm,
av ord snart med vinden förströdda,
av vänskap som glöms med sekunden,
av stordåd som sköljas från grunden
av tidens bortilande ström.
Och därför mitt hjärta tillhörde
det skimrande liv som vi förde
med all dess oroliga ävlan,
dess segrar, dess strider, dess fall.
Vi foro med glödande tävlan
i kapp över brusande vågor,
vid skämtets mångfärgade lågor,
fanfarernas glättiga skall.
Av känslornas dallrande eter,
som brytes då skiljas det heter,
mig tycks som ett prisma jag såge
sig spegla från blick och till blick.
Och hela den skimrande båge
från forntid till framtid det spänner.
O, kunde så vara, I vänner,
att aldrig dess strålglans förgick.
*
Höstterminen 1885 började Selmas
lärarinneverksamhet i Landskrona. Det dröjde
nog en tid innan hon fann sig till rätta i
den främmande miljön och med det
krävande arbetet. Hon längtar efter
kamraterna och brev — »jag känner mig mycket
ödmjuk, mycket saktmodig, mycket
tacksam för brev, ja t. o. m. för en vänlig
tanke» —. Särskilt glad var hon åt de
cirkulationsbrev vi tio kamrater som voro
kvar i Stockholm skickade till dem i
landsorten och som de svarade på. Det är
med tanke på Selmas brev skada att detta
arkiv är försvunnet. Hon korresponderade
emellertid privat med ett par av oss.
— Jag skulle bra gärna än en gång stå
i er krets och läsa upp vers, skriver hon,
det lönade ändå mödan. Hon menar dock
att seminariet slutade i rätt tid, ty vi hade
skämt bort henne, i synnerhet den sista
tiden, så att hon blivit alldeles bortkollrad.
Men sedan hon nu träffat förnuftiga
människor piggade det ändå innerligt upp
henne att höra våra älskvärda ehuru fullt
obefogade åsikter om hennes förmåga.
»Men jag vet ej om jag i denna slöa miljö
kan göra något. Seminarister, det var
ändå ett folk som kunde ge idéer, om man
bara då haft tid att utföra dem.»
Detta var dock i början. Det dröjde ej
länge förrän hon, med sin förmåga att
acceptera verkligheten och göra det bästa
av den, med sin plikttrohet och
arbetsglädje, sin vänskap med kamraterna, sin
klarsyn att upptäcka »ljuset inom
människorna», trivdes. Undervisningen tog henne
också så gott som helt i anspråk. Hennes
ämnen voro svenska med uppsatsskrivning,
historia: svensk, allmän och kyrkohistoria,
naturkunnighet, och under några läroår
också matematik och geografi.
Visserligen greps hon ibland, liksom alla
pedagoger, av misströstan och tyckte att
eleverna voro hopplöst dumma.
— Vet du jag skulle nu efter ett års erfarenhet
som lärarinna bra gärna vilja draga landet runt
alldeles som skolkommittén och taga reda på hur
pass dumma elever de i allmänhet hava vid
sina läroverk. Jag ville ej så mycket hava reda
på kunskapsmåttet som intelligensen och vad
som göres för att väcka den. Och jag går inte
gärna in på den Linderska likställighetsläran,
men jag tror ej heller att alla födas lika dumma
som de sedan visa sig.
Undervisningen i modersmålet med
uppsatsskrivning roade henne, men hon har
bekymmer för sin egen rättstavning och
skickar mig med anledning därav följande:
— I en tidning som är fasligt beskedlig, men
som man just därför lär sig att tycka om,
nämligen Sydsvenska Dagbladet, vilken är färglös i
politiken till den grad att jag själv snart glömt
vad färg vill säga, står ibland något om några
universitetslärares arbete att få en ny eller rättare
sagt fastställd stavningsmetod. Vet du något
om de där hyggliga människornas strävan att
få bort / och v där de intet haft att göra, så
berätta mig det. Jag stavar nu så befängt, att
jag ej vet någon annan räddning än en total
omstörtning, men jag är ej så självständig eller
nog dum att vilja göra vad ingen annan hygglig
människa gillar.
153
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0185.html
