Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Finlands festspel. Final. Av Emil Zilliacus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS FESTSPEL
FINAL
Av EMIL ZILLIACUS
Det blev så tyst på våra spels arena,
så spökligt tyst och dött, för denna
gången.
Vi fingo ändå kämpa ut allena.
Vår fana sänker sig till halva stången.
Den kunde fladdrat ut från segermasten
ifall vi fått det bistånd vi begärde.
Förgäves voro alltså segerkasten —
men kalla icke oss de ömkansvärde.
Förgäves? Nej, de voro ej förgäves.
Vi stå ännu. Vi gingo icke under.
Vad av ett idrottsfolk med rätta kräves
ha vi bestått i kampens svåra stunder.
Vi bärgade vad dyrast är i livet:
vårt hopp, vår stolthet och vår blanka
ära.
Och något tyngre blev dock ingen givet
än självföraktets grämelse att bära.
Vi döma ingen. De som tvekat, tövat,
de få sig själva fria eller fälla.
Och kanske blir den rannsakan de
prövat
för dem en oskattbar föryngringskälla.
Den store domarn Ödet blåste av.
Vi böja oss inför hans stränga krav.
Men det blev halvlek endast. Oavgjort.
Oss väntar evigt något tungt och stort.
Helsingfors deri 14 mars 1940.
164
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
