Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
tragedi. 1 en annan sträcker sig förf:s ambition
utöver lians begränsning — den sanna
bo-rättelse ur livet, clen forne husarlöjtnanten får
föredra ur cellfängelset, är ett ointressant
kuriosum som mänskligt fall och som
bekännelse med sens moral djupt osannfärdig.
Man lägger hellre på hjärtat vad en av
Sigfrid Siwertz’ personer har att andraga från
samma station på livets väg. Den förolyckade
fil. kand. Josua Benktander från Lund kan
visserligen bli lite tröttsam ibland med sin
jargong, som trots märkbara källstudier i
Frank Hellers och Frans G. Bengtssons verk
inte blivit Sam Asks genuina fintalighet. Men
när dr Benktander får tala på Sigfrid Siwertz’
egen essayistiska konstprosa. — som
berättarna i bokens övriga jaghistorier göra,
oavsett yrke och kon — blir han sympatisk och
även gripande: hans galgfågelcharm visar sig
vara ett återsken av djupa ljuskällor — hur
dr Benktander än förfaller, förblir han en
upplyst människa: ännu i tjuvars och
rac-kares sällskap reagerar hans skönhetssinne
osvikligt och träffsäkert och tål inte att
kulturvärden förfaras; och ännu under
fängelseregimen kan hans samvete inte dagtinga med
gentlemannakraven på urbanitet och
humanitet. Man minns historien, därför att den så
djärvt och tydligt åskådliggör Sigfrid Siwertz’
övertygelse om den intellektuella bildningens
makt och värde. Han vet också hur kulturens
fiende ser ut: busen Fabian, oförglömlig från
»Mälarpirater», kommer igen som rötägget
Elis i den märkliga berättelsen »Natt före
skolkongress»; man har verkligen känning av
att det är mytens ludna troll och
indianberättelsernas onde hövding på tassande
mockasiner som den unge informatorn tas med i
den olustiga prästgården — den pedagogiska
livsgärning, som kampen inriktar honom på,
sker i Herakles’ och Skinnstrumpas
efterföljelse. Problemet är, att kulturen också har
ett offerväsen: i »Doktor Ruben Lembkes
loggbok» är dr Lembke sönderkultiverad,
förlamad och dödsdömd av sin självrannsakan,
under det hans glade gast har
naturmänniskans helgjutenhet och oförvillade livsvilja.
Boktitelns liturgiska text passar kanske ännu
bättre till de återstående tre novellerna; men
de verka trots all skicklighet mindre
personliga. Där finns en suggestiv spökstämning
från Sandhamn i vårvinterdimma, en
vemodigt vacker historia om clown Clopopiskys
ålderdom och slutligen bokens mest
påkostade paradstycke, miniatyrromanen »En-
12—Ord och Bild, 4g:e årg.
M artill K o c h.
hörningen»: den är virtuost gjord, men sådana
forskningsfärder i de djungelkvava
innandömena av adliga officersfruars själsliv gjorde
Agnes v. Krusenstjerna bättre, och
berättelsen verkar styvt övningsstycke i hennes stil.
Den verklige Sigfrid Siwertz förblir även som
diktare den kritiske resonören i de humana
traditionernas tjänst. — Martin Koch är
jämnårig med Böök och Siwertz. Men det är
så längesen han lät höra av sig, och han har
fått så säker plats i allmänna medvetandet
som klassiker i den svenska
arbetardikt-ningens pionjärgeneration, att hans bok till
julen 1939 togs emot som. en överraskande
come-back av en retirerad veteran. Bokens
ämne och ton verkade kanske också som en
överraskning för många. Den är komponerad
som en rapsodi av barndoms- och
ungdomsminnen, och den livas av samma goda
leende som en gång i tiden Geijerstams »Mina
pojkar». Man måste erinra sig en förgången
epok i barnlitteraturen —
pojkstrecksböckerna och yrhätteböckerna, där man såg på
den ljuva oskuldstiden med den snälla
tantens mysning eller med den hjärtnupne
farbrorns glimt i ögat. Den sortens
vaneföreställningar om barndomens värld ha i
Sverige blivit avskaffade just i den
arbetardiktning, som räknar Martin Koch bland sina
föregångsmän. Där har man velat
återuppleva barndomens allvar, dess trots och nöd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
