Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Svenska romaner och noveller. Av Ivar Harrie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svenska romaner och noveller
blevo vardagsvara under kristiden, vägarna
som kommo till genom depressionens
nödhjälpsarbeten. Moralisten Margareta Suber
visar sig ha samförstånd med verkligheten.
Ibland kan hon påminna om en mer betydande
kollega, som vore värd att bli nämnd oftare
och eftertryckligare, Anna Björkman. Anna
Björkman har varit med länge — ända sen
1918 — men hon har inte gjort mycket väsen
av sig, och hon har aldrig producerat i hastigt
tempo, utan låtit verken få sin tid att mogna
— hennes roman av 1939, »Asen», har
opustalet 8. Hon har också alltid strikt hållit sig
inom en provinsiell miljö där hon är förtroget
hemmastadd — landsbygden, inberäknat
municipalsamhällena, i sydöstra Skåne. Det
låter snävt, men blir inte enformigt, ty i
motsats till Irja Browallius lägger hon in i
miljön allmänmänskliga konflikter mellan
fullvuxna och fullmyndiga personer. Hon är
livrädd för det snarvackra och polerade
-och det kan nog ibland i den nya boken slå
över i en viss nonchalans även med
språkformen, som kunde varit onödig. Men i allt
väsentligt känner man igen hennes solida
kvaliteter: realistisk människokunskap,
dälden sträva sanningskärleken innehåller både
medkänsla och underfundigt löje, och en
orädd logik, som beslutsamt fullföljer
händelseförloppen ända fram till det bittra slutet.
Den nya boken handlar om livet i socknen
Åsen, som innehåller både ett nymornat
stationssamhälle och herrgårdsståt i
dekadans. Bilden av folkskollärarinnan, den
pedagogiska och entusiastiska fröken Berg, är
inte precis skönmålad, men gjord med ett
gott löje som värmer — det blir en rätt
hyllning till den lärarinnekultur, som förblir en
av svenska folkets goda och säkra tillgångar.
Men huvudtemat är historien om Vilhelm Ås,
lantjunkaren på herrgården, epigonen som
är dömd att se sig och sitt förfallna. Han har
nobless och älskvärdhet, men kan bara följa
det minsta motståndets lag, och så rutschar
han efter hand ner i skumt trassel och sumpig
oredlighet. Historien är ju rätt välbekant,
men förf:s chosefria sannfärdighet gör den
ny och spännande hela vägen —- till sista
raden av sista kapitlet, där Vilhelms självmord
inte blir av. Anna Björkmans visdom
uttalas i slutorden, och den är vederhäftig:
Han kunde ha gjort en finare sorti. Nu skulle hans
liv rinna ut i sanden, om man så vill och om man
räknar noga. Men hur många människors liv gör inte
det? . . . Det fick bli någon råd.
Man levde, man andades. Det är dyrbara tillgångar.
D a gm ar E d qvist.
Någon gång händer det, att trosviss
förkunnelse i fredens och frihetens tecken blir
harmoniskt ett med opatetisk vederhäftighet.
Dagmar Edqvist är en populär författarinna,
därför att hon kan den hos oss sällsynta
konsten att ge »Teckningar ur
Hvardagslifvet», där hyggligt folk känner igen sig och
får umgås med otvunget trevliga människor.
Hon är också en omutlig och allvarlig
konstnärinna: de trevliga människorna bli skarpt
iakttagna, och i deras vardagsöden ställes
läsaren inför väsentliga livsproblem. Vad
kritiken kanske märkt mindre än publiken, är
hur detta konstnärskap drivs fram av en
brinnande håg att medverka i en
samhällslivets nydaning, som kunde frigöra
samarbetets och samförståndets livsmakter. Värmen
därav känns nämligen efteråt — när
recensionen redan är skriven och tryckt! — men
då lugnt och varaktigt, ty den utstrålar inte
från direkt förkunnelse, utan från
gestaltningen av berättelsens människoliv.
Tydligast märktes kanske elden i »Fallet Ingegerd
Bremssen» av 1937: där skildrades — med
psykiatrisk ackuratess — hur en varm och
renhjärtad kvinna befriades från den
vanställande och kvävande rustning våldets
idealbildning smitt kring hennes liv, och hur hon
i Si
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
