Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Klarnande linjer. Nya bidrag till belysning av Europas kris. Av Folke Holmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klarnande linjer
dens nyuppdelning», och Rauschning döljer
icke, att man som etapp på vägen mot det
målet måste räkna med ett förbund mellan
den tyska och den ryska revolutionära
imperialismen. »I varje fall har dynamismen i en
total omkastning av sin utrikespolitik till ett
förbund med Sovjetryssland enligt sin egen
mening en yttersta möjlighet, som skulle
kunna bli av oöverskådlig revolutionerande
verkan.»
Starkare än hos Rauschning skett behövde
det måhända betonas, att det utrikespolitiska
samarbetet mellan det nationalsocialistiska
Tyskland och det bolsjevistiska Ryssland
sedan länge underlättats av ett ömsesidigt
närmande mellan de båda totala statssystemens
inre struktur. I båda sammanhänger
aggressiviteten utåt med terrorismen inåt, och från
skilda startpunkter ha de kunnat rycka allt
närmare en maktpolitisk samordning. Den
ursprungliga ryska revolutionens universella
kommunism, som i sin iver för
världsrevolutionens internationella genombrott under
Lenins ledning icke tvekade att offra den ryska
nationens livsintressen, har under Stalins
regemente förträngts till en chauvinistisk
imperialism, som ånyo synes ha knäsatt de
panslavistiska storhetsdrömmarna från
tsarväldets tid. Samtidigt har den ursprungliga
tyska revolutionen avkastat sin
nationalistiska täckmantel och alltmera öppet framstått
som en världsrevolutionär imperialism.
För riskerna i en sammankoppling av
Nazi-tyskland med Sovjetryssland har Rauschning
i varje fall skarp blick: »Ett tyskt-ryskt
förbund betyder ingenting annat än att tvenne
strömningar, som vilja ut till havet —
världsrevolutionen — mynna ut i varandra. Det är
bolsjevismens världsrevolution, med vilken
nationalsocialismen likriktar sig eller med vilken
den i sina egna syften vill likrikta sig. Det
kommer på ett ut. I varje fall vore det en utopi
att tro, att Tyskland och Ryssland blott
skulle ingå en vanlig koalition på samma sätt
som stormakter av maktpolitiska hänsyn
alliera sig med varandra. Ett förenat Tyskland
och Ryssland betyder en radikal omstörtning
av världen i alla avseenden. Alliansen med
Ryssland är Hitlers stora framtida kupp.» Då
den tyske ledaren hittills endast haft att göra
med motståndare inom den
liberalt-bor-gerliga världen, som ej velat tillgripa hans
egna metoder, men nu får till medspelare
slaver och asiater, som äro erkända mästare
i den skrupelfria konspirationens konst, be-
farar förf., att initiativet snart övergår till
dem.
Ut ifrån en sådan grundsyn måste
Rauschning i den nazistiska regimens bestånd se en
fara för Europas framtid. Om Tredje riket
gjorde sitt återinträde på den storpolitiska
arenan under parollen att återerövra fullt
likaberättigande, så syftar det nu att
upphäva de idéer om likaberättigande och
solidaritet mellan nationerna, som äro
grundpelare för Europas politiska struktur. Så
kommer både dess inre och yttre politik att för
läsarens syn sammansluta sig till en enhetlig
storhet. Det ligger en oförneklig konsekvens i
nationalsocialismens försök att förstöra
Europas enhet jämväl i ekonomiskt och
politiskt hänseende, om Rauschning har rätt däri,
att den redan förnekat dess andliga och
kulturella grundvalar.
Även om Rauschning inte gör sig några
illusioner om en snabb omkastning av den
kurs världens lopp börjat taga, uppger han
ingalunda tillförsikten, att historiebyggande
makter av helt annan art än de, som nu äro
mest tongivande i den europeiska kören, i
sinom tid skola få övertaget. Som verklig
realpolitiker vill han icke erkänna den, som
»betraktar de andliga och moraliska krafterna,
trons imponderabilia, som luft». Hans
positiva trosbekännelse finner man kanske allra
bäst sammanfattad i den lugna försäkran,
som kröner hans märkliga arbete: »Det enda,
som kan bestå, måste bygga på andliga och
icke på ’biologiska’ principer, böja sig för
rättens och sedlighetens krav och frivilligt
sätta gränser för sin egen makt. Icke ett
maximum av makt och herravälde utan av
frihet och rätt — det är målet för varje
europeisk nyordning.»
IV.
Om Hermann Rauschnings tidsanalys med
sammanbiten energi banar sig väg till en
djupträngande diagnos av det dolda
kraftspelet bakom skeendets yta, så har den
oroliga strålkastarbelysning, som Olavi
Paavo-lainen låter svepa över tidsföreteelserna, sin
styrka i djärva sammanställningar och
vitt-famnande perspektiv. Det är stimulerande att
följa den temperamentsfulle observatören på
hans vågsamma färdevägar, även om faran
för förgrovade generaliseringar och
förenklade schematiseringar aldrig är långt borta.
I Korset och hakkorset har Paavolainen sökt
229
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
