Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Georg Brandes och »Det moderne Gennembrud». Av Brita Felländer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg Brandes och »Det moderne Gennembrud»
apparat som sattes i gång för att säkra boken
mot angrepp från den konservativa sidan:
Jeg har iøvrigt gjort mere for »Marie» end jeg
rimeligvis havde gjort for min egen Datter. Jeg regner mig
det nogenledes til Fortjeneste, at den blev saa net
modtaget i »Dagbladet», paa Grund af mit
Venskabsforhold til Galschiøt (Topsøe strøg iøvrigt de mest
rosende Ord). Anmeldelsen i »Berlingske» er et smukt
Kompositum af den af mig levererede og en, skal jeg
sige, Overmaling eller Overhaling af Carl Bruun, og
endelig jeg selv kagströget Dig i »Morgenbladet»–
Edvard hade alltså själv skrivit två
recensioner och inverkat på det ledande
konservativa organet, Georg Brandes höjde
boken till skyarna i Det nittende Aarhundrede
och i Vilhelm Möllers tidskrift Nutiden stod
en mycket rosande, osignerad recension. Nog
var slaget väl förberett. Då breven mellan
Georg och Edvard från denna tid icke
offentliggjorts, kan man ej konstatera, hur de
sinsemellan bedömde boken; ifråga om Niels
Lyhne fyra år senare, är det uppenbart, att
de av hänsyn för vännen och till förmån för
partiet nedkämpade sin kritik. Att det dock
skorrat något redan vid den glansfulla succén
Marie Grubbe och att Edvard hade en liten
bimening, då han svor: »Saasandt som der
ingen Gud er til, saasandt er den et
Mesterværk», förstår man, om man studerar
Jacobsens brevväxling med Vilhelm Möller. Han
försvarar där sin rättrogna ateism, vilken
i vännernas ögon blivit misstänkt genom
skildringen av Maries religiösa samtal med
Holberg i slutet av boken.
Naa og saa min »Gud», nix pille ved ham, hvad skal
det sige med den Stejlen og med det: hver sin Smag. —
Det er D. anamme mig da ogsaa urimeligt, jeg har sku
ikke mere Smag for den Gud end for lange
Lemmedaskere af Ladefogeder eller for snavsede
Damehæn-der, det er altsammen noget, der hörer Tiden til,
Lokalvaas, Lokalsnavs, Amen. Husk vel paa, M. Gr.
er 74 Aar gammel da hun dör. (Tilskueren r<)04, 848).
Av Vilhelm Möllers svar (Kong. Bibi.)
framgår, att de förebråelser för bristande
ateistisk lojalitet Jacobsen fått mottaga,
kommit till på initiativ av Edvard Brandes.
Inte den minsta avvikelse från den rätta
vägen undgick hans skarpa blick. Den
förhållandevis moderate Vilhelm Möller
försvarar sig:
Ærlig talt, tror jeg det var EB[randes) der forførte
mig til at »stejle». Det kriblede nok en lille Smule i
(lakun i papperet) da jeg selv læste Stedet, men jeg
sagde gans(ke som) Du: Lokalbemøjelse det er det
Hele. Men da jeg sagde det Samme till EB, saa
kneb han begge Øinene sammen og sagde
»Naa-aa-aa?!» paa en Maade, som om han allerede stod ret
op paa Bagbenene, og saa begyndte det igjen at
krible hos mig, og jeg løftede mig ogsaa saa smaat
auf den Hinterfüssen: Hvad Pokker, man skal da
ogsaa have lidt Glæde af, at man nedstammer fra
en hæderüg Abekat!
Något tidigare under 1876 hade Holger
Drachmanns första roman En Overkomplet
kommit ut. Till Edvard Brandes skriver
Drachmann och gör stor reklam för boken,
säger han tror den »vil glæde Dig og Din
Broder og de faae Mennesker, der
idethele-taget glæder sig over Sligt», att den var »det
modneste og dristigste Arbeide» han hittilis
gjort. I ett brev av den 17 febr. samma år
heter det till och med:
Jeg føler mig endnu mere stolt derover, fordi jeg
i Et og Alt solidarisk med Dig og Din Broder og de
ganske Faae forresten, som kan siges at høre til
»Kredsen», udgiver dette Manuskript fra Kredsen og lige
med den knyttede Næve op under Ansigtet paa de
dumme Literater derhjemme og det stupide Publikum.
Att Brandes skulle funnit honom som han
säger »paa den rette Vej» med denna bok är
nog tvivelaktigt. Brödernas misstänksamhet
väcktes dock först på allvar vid Derovre fra
Grænsen 1877, de skildringar från
Sönderjylland och Dybböl, där Drachmann givit
luft åt ett visst nationellt patos, som slog
mycket an på den breda publiken, men som
»Europeerne» betraktade som reaktionärt.
De starka orden om En Overkomplet tyda
närmast på en smula dåligt samvete, ty den
visar i själva verket den första glidningen bort
från brandesianismens overkultur vilken vid
det definitiva »avfallet» med Ostende-Brügge
1883, var den förnämsta grund han angav
för sin förändrade kurs. Det stämmer icke
riktigt med Drachmanns lojalitetsförklaring
till Edvard, att han endast 4 dagar fore
det ovannämnda brevet skriver till sin far
om En Overkomplet:
Jeg har indtaget en bestemt, reserveret og nevtral
Holdning overfor de »brændende» Spørgsmaal. Dette
synes mig klogt for Øjeblikket. Jeg er sikker paa at
Bogen vil vække Opsigt, og jeg har saavidt det faldt
sammen med min Værdighed sørget for at fjerne det,
der var altfor angribeligt. Attendez done!
Dessa ord tyda snarare på att han vinnlagt
sig om att »dämpa» (jfr. »Dæmpede Melodier»)
än att med knutna händer hota den
konservativa opinionen, så som han vill låta påskina
inför Brandes. I romanen Tannhäuser från
1877 finns en cynisk, överraffinerad typ,
diktaren Abilgaard, med vilken Drachmann
ytterligare understryker sin antipati mot en
237
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
