Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Heidenstam och det svenska. Av Karl-Gustaf Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick språket nästan av sig självt en
viss högtidlig klang, som om det gällt att
härma den säreget heidenstamska
prosastil — på en gång livfull och sträng — som
han själv hela livet höll på med att forma
och som han knappast var fullt färdig med
förrän i de fåtaliga fragment, som efter det
egentliga livsverkets fullbordan någon gång
vittnade om hans fullkomning. Nu vid hans
död ha stämmorna lyft sig till ett sista
beprisande. Ett helt folk känner vördnad och
sorg. Platsen där han bodde och i vars
närhet han alltjämt bor skall vara hans folks
egendom.
Detta är alltsammans upplyftande,
tänkvärt och stort. Men det är också på något
sätt oroande. Hur mycket av honom själv
blev under de senare åren skymt av all
storheten och svalkan? I hur hög grad var
det klassiska lugnet omkring hans namn ett
uttryck för att hans ord icke längre kändes
brännande, stridbart och ungt? Var han
inte på sitt sätt ganska avlägsen och
isolerad, när det gällde inte hyllning utan
möda och strid? Är han oss verkligen nära
i den stund, som nu har kommit över oss
och där ett land behöver sina diktare?
Hela sammanhanget tycks rymma en
ödesmakternas hovsamma men ironiska
seger över den skald som starkare än andra
mot ödenas tyngd ställt mäns heliga vilja.
Själv ägde han, i all sin historiska pietet,
något av den djupa respektlöshet, som är
livets eget särmärke och förutsättning.
Mannens och hjältens nödvändiga väg
genom karghet, fiendskap och yttre motgång
var ett grundläggande drag i hans dikt.
Samtidens oomstridda beröm var för honom
ingen säker garanti för storheten.
Den är ej värd ett handslag av en vän,
som icke tio längta att se stenad.
knäföll under bilan
med en segersång till solen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
