Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två romanfragment. Av Bertil Malmberg - Mannen - Under hårda stjärnor. Av Olle Svensson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bertil Malmberg
ojämförligt kostbar; det var också det att
han icke hade ord, som ens antydningsvis
kunde beskriva vad han upplevat, och han
var övertygad därom att ingen människa
någonsin hade erfarit detsamma som han och
att därför heller ingen skulle kunna förstå
hans bikt, endast vämjas vid det
vedervärdigt obegripliga. Var han över huvud ett
människoväsen, var han icke snarare en
varelse av främmande och ogripbar natur,
en »utomvärldslig», som blivit bedrägligt
insmugglad i människoringen? Han sade
sig, att om han än uppträdde som människor
pläga och illusoriskt nog kunde härma
deras åtbörder och tal, tillhörde han likväl
icke deras gemenskap, han var absolut
ensam bakom sin fantasis portar, både
outsägligt arm i sin övergivenhet och
outsägligt rik med sin ljuva, lastbara
hemlighet, utlämnad åt demoner och
väldigheter, vilka stodo efter hans blod, hans
själ, förlamade hans vilja och drogo honom
till sig.
UNDER HÅRDA STJÄRNOR
Av OLLE SVENSSON
Tulleri tova. Stjärnorna flyter
högt på mörkrets älv.
Fjärran i heliga urord och myter
söker jag sången som sjunger sig själv.
Fjättrad i nattens förbannade klyfta,
bortvräkt från livets bord,
sömnlöst jag makten att lysa och lyfta
prövar i glödande magiska ord.
Den som skall strida med blinda, förtegna
gudar nattetid,
nödgas att drömma sig, dikta sig egna
brinnande fanor att falla vid!
Tulleri tova. Tappert jag stavar
läxan ännu en gång:
Endast på namnlösa kärleksgravar
blommar vår klarnade fackelsång.
Tulleri tova. Bort vill jag strömma
namnlös som våg på älv.
Först då förintad mig sången får gömma
stillnad och fri skall han sjunga själv.
264
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
