Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två isländska konstnärer. Av Anna Z. Osterman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två isländska konstnärer
Reykjavik, vilka symbolisera olika sidor
av den samhällsgärning, som byggnaden
är avsedd att tjäna: samarbetet mellan barn
och lärare.
Till hemlandet medförde skulptören bland
annat ett av sina ungdomsarbeten, Najad,
som är hugget i svensk marmor. Denna
skulptur, vilken blivit prisbelönt i Sverige,
är numera isländska statens egendom. —
På Island har Äsmundur Sveinsson
emellertid inte tillgång till samma ädla material,
vilket man vill livligt beklaga, då man
lär känna denne konstnärs verk, men det
skulle säkert kosta en nätt förmögenhet
att få tillräckligt med marmorblock till
landet för att han skulle kunna utföra
sina verk i ett varaktigare och skönare
material än gips, plastelin eller konststen.
Här finns för visso ett tacksamt fält för
konstälskande donatorer, när väl en gång
intresset för fredliga värv och andliga
värden åter kan få komma till tals i det övriga
Norden.
Redan i Najad kommer till synes ett
drag, som konstnären i andra av sina verk
givit än tydligare uttryck åt och som i
fontänfiguren Tvättgumman drivits till en
rent strålande komisk ytterlighet, nämligen
förkärleken för en frodig kvinnlig fyllighet.
Tvättgumman står framåtlutad över sin
balja och vrider ur ett vått plagg men har
därvid oturen att få en vattenstråle rakt
i ansiktet. I häpenheten rycker hon huvudet
något tillbaka och sluter ögonen för att
inte få vatten i dem. Och det är just i
det ögonblicket, som konstnären fått syn
på tvättgumman — med påföljd att detta
ögonblick förevigats i sten, till glädje för
alla dem, som ha sin väg förbi skulptörens
trädgårdstäppa i Reykjavik.
Dylika förstenade ögonblick finns det gott
om i Äsmundur Sveinssons produktion.
Han har nämligen stor förkärlek för att
skildra vardagsmänniskor i utövandet av
deras dagliga gärning. Där är nu den
frodiga Tvättgumman vid sin balja; och där
Väd er sp åman.
är Smeden, som i samlad och lugnt
återhållen kraft vilar sig mot släggan men
synes beredd att i nästa ögonblick svinga
den och låta den tungt falla mot städet.
Där är också Väderspåmannen, den
isländske bonden-fiskaren, som med ytterligt
karakteristisk hållning spejar till väders
för att om möjligt lista ut, vad höga makter
kunna ha i sinnet för de närmaste
tjugofyra timmarna -— blir det vasst fram på
natten kanske ? —■ Där är vidare en from
och stillsam Bondgumma som kärnar smör,
medan hon funderar över morgondagens
sysslor i hushållet, och en annan Gumma,
som med betydligt mindre from min lägger
huvudet på sned och vickar på sin
drag-harmonika, av minen att döma fullkomligt
salig över de sköna toner, hon lyckas fram-
267
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
