- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940 /
269

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två isländska konstnärer. Av Anna Z. Osterman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Två isländska konstnärer

Jonas Hallgrfmssons dikt »Moderskärlek»,
som börjar med de nämnda orden och som
återger en händelse, vilken enligt sägnen
skall ha timat i de norska fjällen för
omkring ett sekel sedan: En fattig kvinna
vandrade över fjället med sitt barn på
armen men överraskades av snöstorm.
Förgäves kämpade hon för att genom
snömassorna bana sig väg med barnet till
närmsta gård. När hon märkte, att hennes
krafter voro slut, lade hon sig ned i snön,
med barnet, som hon svept i sina egna
kläder, under sig för att skydda det mot
forfrysning. Med offret av sitt eget liv
lyckades det henne verkligen att rädda
barnets.

Detta är i korthet den händelse, som
givit stoff till såväl Jonas Hallgrfmssons
dikt som Åsmundur Sveinssons skulptur.
Äsmundur Sveinsson har enligt min tanke
aldrig nått högre i att tolka det själsliga
än i detta gripande verk, som visar oss
modern med sitt fridfullt sovande barn i
famnen just i det ögonblick, då kvinnan
sviktar under den ojämna kampen mot
snöstormen och hon utmattad segnar ned,
medan dödsångesten står tecknad i hennes
anletsdrag. Men denna dödsångest är icke
vild och stormande såsom hos en av
vredgade gudar straffad Laokoon. Nej, denna är
den djupa, outsägliga, tysta smärtan hos
en fattig moder, som vet att hon
obönhörligen och för alltid måste skiljas från sitt
barn, men som ännu i dödsstunden söker
värna och rädda åt livet den späda varelse,

som hon själv en gång givit liv.

*



I en känd isländsk novell skildras en
ung konstnärs livsöde: som gosse hade han
vaktat sin moders får och lyssnat till
fjällforsens dån och glatt sig åt alla färger,
som han såg skimra i forsen och fjälliderna.
Och han längtade efter att kunna måla
dem. Hågen drev honom ut i vida världen
att se och lära, men när han kom hem till

Kvinna med Amor.

Island igen, fann han att landet var för
kargt, folket för fattigt att ta emot vad
han ville ge, och så gick han själv under
som konstnär och människa.

Att fånga färgerna i fjällen och forsen
synes vara varje isländsk målares dröm,
men i våra dagar behöver det inte gå
honom, som det gick målaren i novellen,
dessbättre.

Islands säkerligen produktivaste och
måhända mest beundrade men för visso
ofta missförstådde och mycket omstridde
målare är Johannes Sveinsson Kjarval.

Liksom Äsmundur Sveinsson är Johannes
S. Kjarval av isländsk bondeätt. Som ung
gick han om somrarna till sjöss, som så
många andra isländska bondeynglingar i alla
tider, men om vintrarna arbetade han på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free