- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940 /
271

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Två isländska konstnärer. Av Anna Z. Osterman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Två isländska konstnärer

på ett föga varaktigt material, tecknade
på vad som händelsevis funnits till hands i
konstnärens inspirationsögonblick, det må
nu ha varit ritpapper, vanligt skrivpapper,
en pappersservett eller rätt och slätt en
bit toalettpapper. En del av de verk, som
producerats på slikt oädelt och
lättförgäng-ligt material under tvånget av ögonblickets
ingivelse, har konstnären själv strax därpå
knycklat ihop och slängt ifrån sig, men det
har hänt, att dessa kasserade
papperstussar tillvaratagits av andra. På detta
sätt har en av Kj arvals mest oförgätliga
teckningar räddats: ett porträtt av
konstnärens broder. Men man ser tydliga spår
av den omilda behandling, som konstnären
själv låtit det undergå.

I hemlandet har Kjarval funnit två
aldrig sinande motivkällor, som passa hans
kynne: det isländska landskapet och
människan, eller snarare människans anlete.
Men också andra motiv har han behandlat,
sålunda gärna markens växtlighet,
särskilt mossan, som kläder den karga
lavagrunden. En av de Kj arvaltavlor, som
jag haft tillfälle att se, är inspirerad av
musik: en krans av överjordiskt rena
anleten, vilkas konturer flyta ut i ett mjukt
böljande hav av eteriska vågor. Tavlan
är psykologiskt intressant, såtillvida som
konstnären själv förklarat, att han sett
denna bild framför sig, när han en gång
fick höra en namngiven isländsk melodi.

Framför mig har jag i kopia tre av de
människoanleten, som Kjarval skapat: det
ena visar en gammal bondkvinna med kloka
och vänliga ögon, det är ansiktet av en
kvinna, som i åratal varit van att styra
och ställa i eget hem, men ej av lust att
härska utan av lust att vårda, av den
goda människans omtanke om andra. — De
två andra anletena äro mäns: det ena
tillhör en gammal bonde med yvigt helskägg
och rutig yllehalsduk, huvudet är ädelt
format, pannan hög, han är erfaren och
betänksam och helt visst väl hemma i de

Snöstorm i fjällen.

gamla islänningarnas verskonst. Det andra
tillhör en man, som tycks vara stadd på färd
någonstans hän; han ser ut att sitta på
hästryggen, blicken synes tankfullt riktad
på vägen framför honom, fårskinnsmössans
kindklaffar fläkta uppåt och utåt av
luftdraget under ritten, och det är liksom oro i
luften omkring honom, som om ett oväder
vore i annalkande. Men anletsdragen vittna
om orubbligt lugn, munnen är fast sluten
och blicken stadigt fäst på vägen — framåt
går ritten.

Numera tycks Kjarval helst ägna sig åt
landskapsmålning i stort format. Sina motiv
hämtar han med förkärlek dels från
Thing-vellir — Alltingsslätten —, dels från
fjällvärlden i Reykjaviks närhet: Hellisheiöi,
Svinahraun och Vifilfell. Och den som
första gången sett Thingvellir med dess
snöskimrande fjällring i bländande solljus,
och den som sett Hellisheiöi en
försommarkväll, just när den dalande solen efter en
regnskur bryter fram ur molnen och kommer

271

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0311.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free