- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940 /
275

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Svensk skönlitteratur i Finland. Av Erik Ekelund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svensk skönlitteratur i Finland

jordbruksmetoderna har utbytts mot ett
rationellt utnyttjande av de stora
odlingsmöjligheterna; skolor har grundats; välstånd
och trivsamhet har vunnit insteg i de ensliga
gårdarna. Det är oändligt bittert att tänka
sig att allt detta nu härjats av österns horder
och fallit i fiendehand. Svarta ruiner, av
granatelden upplöjda åkerfält och brända
skogar är det som återstår av det kulturarbete,
som utförts i dessa landamären. Över det ljusa
västerländska anletet har åter fallit österns
skugga — som så många gånger tidigare . . .

Den som inte rört sig i de trakter Enckell
talar om känner sig frapperad av hur riktiga
författarens omdömen framstår i ljuset av
krigshändelserna. Han har gett ett begrepp
om den fasta soldatanda, som präglat
Finlands folkhär. Han har visat hur disciplinen
har djupa rötter i den vardagstillvaro, som
var gränssoldaternas då Enckell företog sina
strövtåg. Hans skildring är ett bidrag till
förståelsen av det sagolika faktum att
Finlands armé så länge lyckades stå emot
anfallen från en otrolig övermakt och vinna så
många segrar över en fiende, utrustad med
alla krigsteknikens modernaste vidunder.
Över Enckells skildring finns det en fläkt av
Runebergs heroism. Att en sådan jämförelse
överhuvud kan göras vittnar om den höga
rang som måste tillerkännas Olof Enckells
»Vakt i öster».

Men det finns i Enckells resebok inte bara
djuptgående analyser av sociala problem i
gränstrakterna och karakteristiker av
befolkningen där. Författaren framträder också
som en naturlyriker, utrustad med ett
sällsynt lyhört sinne för landskapens
stämningsvärden. Hans analys borrar sig in i de
vegetativa stämningar, som de stilla sjöarna, de
brusande forsarna, de tysta skogarna och
höstregnen över ödemarkerna fyller honom
med. Enckell är en stämningslivets virtuos.
Han är inte naiv och osammansatt som de
trygga, starka män han möter under sin
odyssé. De har sin tyngdpunkt inom sig
själva och det är därför Enckell så starkt
drages till dem och känner en så djup
beundran för dem. Han själv är en romantiker på
jakt efter en fast punkt i tillvaron.

Olof Enckells »Vakt i öster» är både som
ett personligt dokument och som en skildring
av Gränskarelens natur och folk ett sällsynt
levande verk. Det är aktuellt, men det är också
klassiskt i sin fulländning. Mera kan man inte
begära av ett litterärt verk. Det är att hoppas,

Olof Enckell

det skall nå alla de svenskar, som minnes att
Sveriges gräns en gång gått vid det gränsröse,
där Gustaf II Adolf ristade in orden: »Här
satte Gustaf Adolf, svenskarnas konung, rikets
gräns. Med Guds hjälp skall verket bestå.»

Efter Moskvafreden står detta gränsmärke
långt inne på ryskt område — en ensamt
ropande röst i ett övergivet land! Skall det
någonsin mera återse det folk, som i tragiskt
tigande skaror tvungits att bryta upp från
hembygden och vandra västerut?

Man kan inte tänka sig en större motsats
till andan i Olof Enckells bok än Tixo
Colli-anders roman Förbarma dig. Den är
Collian-ders mest betydande arbete, ett arbete utan
lyte i sin lågmälda ton och sin gråa färgskala.
Det är första gången Colliander lyckats skapa
en bok, som inte bär den prägel av hastverk,
som utmärkt alla de tidigare böcker den
synnerligen produktive författaren skapat. I
»Förbarma dig» möter vi inte västerlandets
fasta konturlinjer, allt är upplöst i en sorts
moralisk dimma, i vilken alla kattor är grå.
Det är rysk mystik, det är någonting av
Dostojevskis dyrkan av brottslingen-helgonet
och hans förkunnelse av människans eviga
skuld till Gud och till medmänniskorna. I
romanen finns inte några hela människor,

275

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free