- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940 /
292

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Konstnären — konstsamlaren. Av Karl Asplund

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Karl Asplund

Nils Nilsson. Flicka med blomster kr ans i håret. Oljemålning.

han 1893 inköpte Ernst Josephsons
»Strömkarlen», som Nationalmuseum icke ville
veta av. Den hänger nu uppe i
paradvåningen i stora salongen tillsamman med
familjeporträtten, Zorns av drottning Sofia,
Björcks av Oscar II och prinsessan
Ingeborg. Prinsens beundran för Josephson
markeras också av att hedersplatsen i
galleriets stora sal intas av ett av dennes
intensivaste och största — ofullbordade —
verk, »Falskspelaren», med dess härliga
röda klanger. Rent motivmässigt är ju
tavlan en anekdotmålning av samma slag som
t. ex. Salmson gärna odlade efter franskt
mönster, men i djupare konstnärlig mening
är den en av milstolparna i det fria
koloristiska måleriets utveckling i Sverige.
Den oförlikneliga kopian av Rafaels
porträtt av Tommaso Inghirami, det med »det
franska färgkökets» hela raffinemang må-

lade porträttet av Alfred Wahlberg — som
en tid egendomligt nog betecknades som
Wahlbergs självporträtt —, den
guldstrålande »Gåslisa» från Josephsons
sjukdomstid ge jämte mindre saker en fullödig
representation åt det stora geniet. Prinsen kände
icke Josephson personligen, han har
berättat att han när han en gång som ung
utan uppvaktning besökte ett kafé — vilket
på den tiden var något ovanligt —
tilltalades av en egendomligt utstyrd fetlagd
person, som muttrade obegripliga ord; den
unge arvfursten kände sig obehagligt
berörd men blev sorgsen då han sedan fick
höra att den »ofarlige sinnessjuke» var hans
idol Ernst Josephson. Det är märkligt och
betecknande för Prins Eugens vidsynthet
som samlare att han särskilt sökt arbeten
av en stor konstnär, som icke direkt
påverkat hans egen konstnärsgärning.

292

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free