Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Böcker och typografi. Några ord om ett aktuellt ämne. Av Bror Zachrisson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bror Zachrisson
Akke Kumlien: Omslag till en
Norstedtsbok.
Den säkra behärskningen av texten och bildens
inkomponering i den typografiska helheten ge
Kumliens böcker en särpräglad homogenitet.
tecknen. För närvarande ha de nyssnämnda
sättmaskinföretagen Monotype och
Lino-type genom att tillhandahålla utmärkta
typsnitt möjliggjort den absolut högsta
sättningsstandard även för maskinsatta
arbeten. Ja denna standard är till och med
så god, att den väl mäter sig med handsats.
I och med sättmaskinernas utbredning har
en viss internationalisering inträtt.
Emellertid innebär detta ingen större fara för
likriktning. Såväl språkets form som bokens
övriga egenskaper göra trycktypen till
en i högsta grad betingad enhet i typografin.
Ända fram till de senaste åren har
begreppet bokkonst för oss varit liktydigt
med bokutstyrsel. En vacker bok har i de
flesta fall för allmänheten betytt en dyrbart
utstyrd och praktfullt bunden volym.
Typografin, d. v. s. bokens fysiska utform-
ning, har länge ansetts som ett slags
konstnärligt dekorationsarbete. Som
parallell till de ofta mycket förtjänstfulla
bokalster vilka skapats med denna
inställning till utgångspunkt ha vi haft en
ganska slentrianmässig produktion av
häftade romaner o. dyl., vilken tillkommit
utan större intresse för typografi. Att
bokkonsten blivit »konst i böcker» beror till
stor del på Morris’ läror. Reaktionen emot
1800-talet skapade visserligen en avsevärd
typografisk förbättring, men den trängde
inte till djupet av problemet. Boken
fortfor att vara orten för konsthantverkligt
experimenterande.
Det är på 1930-talet som den nya
uppfattningen — den »sakliga» — dyker upp.
Funktionalismen har betytt mycket för
typografin. Icke så att de i samband med
denna riktning framkomna typsnitten och
arrangeringarna av text och bilder skulle
ha haft avgörande betydelse. Tvärtom
har funktionalismen ofta i släptåg fått en
del modebetonade livsyttringar som varit
helt främmande för god typografi. Men det
funktionella betraktelsesättet vilket
existerat långt före 1930, men som inte förut så
starkt aktualiserats, har riktat
uppmärksamheten på en för typografin
grundvä-sentlig punkt — boken som läsapparat.
Typografin är mera än konsthantverket
en tjänande konst. Boktryckarens uppgift
är att under givna tekniska, ekonomiska,
försäljnings- och reklam tekniska
förutsättningar till läsaren bringa det skrivna ordet
i en för denne så bekväm och behaglig
form som möjligt. Manuskriptet, innehållet,
är det viktigaste. Det första kravet bör
följaktligen vara att innehållet göres
lättläst. Allt som tränger sig emellan läsaren
och författarens budskap är att betrakta
som yttringar av en olämplig påflugenhet.
Boken bör vara en funktion av innehållet.
Har man kommit så långt — och det har
man på många håll i vårt land — så har
man baserat bokkonsten på en fast grund-
298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
