- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940 /
305

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Skalden Lucidors begravning. Av Gunnar Bolin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skalden Lucidors begravning

1600-talets nykterhetsbegrepp ha varit
rätt måttligt. Stämningen synes dock från
början varit tämligen matt. Sedan man
varit tillsammans i ungefär två timmar
avlägsnade sig kapten Bohm vid 9-tiden.
Lucidor tyckes ha varit vid något retligt
humör, satt mest för sig själv och drack
vin, de båda andra öl. Vad man senare på
kvällen talade om kunde källarpersonalen
vid förhören inte redogöra för, emedan
herrarna då sinsemellan språkades vid på
iranska.

Det blev emellertid sent på natten. Man
föredrog att stanna kvar på källaren, då
staden vid denna tid vimlade av
legoknektar, som allt som oftast begingo
våldsamheter, särskilt nattetid. Möjligen förelåg
något gammalt groll mellan Lucidor och
löjtnant Storm. I alla händelser
tillspetsades situationen hastigt och dramatiskt.
Skalden vägrade besvara den skål, som
Furubom och Storm riktade till honom —
en kraftig förolämpning enligt dåtida
konvenansbegrepp. Furubom tog det
lugnare, men Storm for ut i hetsiga ord. Det
ena ordet gav fort det andra, och så voro
värjorna ute. Genomborrad av flera sår
segnade Lucidor ned och utandades sin sista
suck strax före kl. 5 på morgonen den 13
augusti.

Dråparen lyckades snart efter fly till
Norge, där han med tiden avancerade till
general. Men som en annan skald,
Karlfeldt, säger om skalden Lucidors baneman:
»Hans ovärdiga stridsmetod att överhölja
en redan störtad vederdeloman med sår,
hans lögnaktiga uppträdande inför rätta,
hans fega flykt både från dråpplatsen och
från fängelset stämpla honom — vad han
sedan än må ha blivit — som en
miss-dådare.»

Det har hittills varit okänt var Lucidor
fått sitt sista viloställe. Tidigare
efterforskningar i de stockholmska
kyrkoförsamlingarnas död- och begravningsböcker
ha lämnat ett negativt resultat. Serierna

20—Ord och Bild, 49 :e årg.

av dessa böcker uppvisa dock, bl. a. för
tiden omkring år 1674, luckor beträffande
en del församlingar. Så är förhållandet
med exempelvis Maria församling, vars
begravningslängd företer en stor lucka
efter maj 1674 ända till året 1716.
Emellertid erbjuda de i kyrkornas räkenskaper
ingående räkenskaperna för kyrkans
inkomst av begravningarna, i den mån de
äro bevarade, en rätt god ersättning för
dessa förlorade begravningsböcker. I detta
sammanhang må erinras om att i äldre tid
förekommo vid kyrkorna egentligen blott
begravningsböcker, sedermera utökade till
död- och begravningsböcker.

I nyssnämnda församlings, Maria,
kyrkoräkenskaper har det lyckats författaren
till dessa rader att göra ett intressant
fynd, som med ens upplyser om tiden och
platsen för skaldens begravning. Det heter
nämligen i församlingens kyrkoräkenskaper
för år 1674:

»Fordom Wällärde, och nu mera Sahl.
Lars Johanssons, Philosophiæ Studiosi,
och här i Stockholm berömd Poëtæ,
dödhe lekamen /: som för någon tijdh sedan,
blef uthi Stadhen i hiälstucken, och stått
i Lijkhuset 9. wekors tijdh: / , wardt
be-grafwen på Kyrkiogården, bekom
Läger-stadh denne gången, Item Båhr och Pähll,
därföre betaltes i ett för alt, d. 1. Novemb:
1674 ... 20: . . .».

Begravningskostnaden belöpte sig till
20 daler kopparmynt, vilket också framgår
av åtföljande verifikation, en »sedel» av
nyssnämnda datum från kyrkvärden Sven
Persson, som i knaggliga ordalag ger order
om att låta begrava »Wällärde Larss
Johansson Folofuei (!) Studijosses och
Nam-kunigh Poete döde lekamen», dock utan
någon »sermon», d. v. s. högtidligare
begravningstal.

De båda anteckningarna äro synnerligen
intressanta. Det är ytterst sällsynt, att
kyrkornas begravningsräkenskaper på detta
sätt fälla ett värdeomdöme om den avlidne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0349.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free