Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Einar Berger. En norsk Lofotenfiskare och konstnär. Av Bernd Lodewiges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Einar Berger
något, inte ens ett vykort, sådant hatar
jag!» säger han. Han pålägger färgen
mycket tunt och lämnar ställvis stora stycken
av dukens yta obetäckta, så att dess färg
får tala. Snabbt och häftigt arbetar han
och kastar ofta sina målningar på
förvånande kort tid på duken. Han föredrar
oftast stort format för att också rent
fysiskt få rasa ut. Teckning ligger inte för
honom, akvarell lika litet, hans egentliga
element är den starka substantiella
oljefärgskoloriten. Han ändrar mycket och
gärna och är aldrig helt nöjd med sina
tavlor.
Motiven för Bergers landskap liksom för
hans mariner stamma alla från Lofoten,
och varje år vistas han däruppe i sitt hem
någon tid, emedan hans inre människa
alltjämt med båda benen står på de karga
öarnas klippgrund och skulle förgås om
han inte fick andas luften i sina
förfäders hemtrakt. Han har som människa
alltigenom förblivit densamme, enkel,
trohjärtad och rätlinig i sinnet som alla hans
forna kamrater, vilka ännu alltjämt segla
ut på fångst mellan Västfjorden och
Nordkap. Berger talar ännu samma Lofotendia-
lekt som den gången då han sommar och
vinter stod på sitt skutdäck, och han bär
kläder av samma snitt som han brukade
ha som sjöfarande.
Från en sådan personlighets
konstnärliga verk måste det strömma ut ett starkt
intryck av människan som står bakom det,
och den människan är sannerligen stor
och ovanlig. Han är det därför att han
förblivit naturlig, därför att det för honom är
viktigare att vara än att synas, viktigare
att frambringa något än att föreställa
något. Berger är en alltför utpräglad
frihets- och ensamhetsnatur för att bilda
skola, han är rebell mot varje tvång, han
måste ensam kämpa och utveckla sig
därför att han är den börne individualisten.
Ur denne norrmans ögon ler en segrande
livfull kraft, som inte vill veta av
stillastående, trötthet, mättnad, som alltid
obändigt på nytt störtar mot ödet för att
utmana och pröva det. Hans personlighet
och hans verk äro ett enda bejakande av
världen med dess fröjd och sorg, dess kamp
och dess längtan, en alltigenom religiös
naturs djupa bekännelse inför det
gudomliga.
345
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
