Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En konstsamling och en konstkatalog. Av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
vida åtminstone tämligen unik i sin art.
Redaktören har kunnat som medarbetare
försäkra sig om samlingens ägare, som säkert
inte utan skäl gäller för att vara en av
landets kvickaste karlar. Herr Pineus har
nämligen försett en del av sina tavlor med
kommentarer, några helt enkelt
upplysande biografiska, andra anekdotiska,
men även de med ett visst upplysningsvärde
väl dolt bakom det ystra skämtet. Den
vackra boken är alltså resultatet av ett
intimt samarbete mellan en konstsamlare
och en konsthistoriker, en mycket lyckad
kombination, då båda parterna som i detta
fall livats av en stor kärlek till konst och en
fin känsla för det konstnärligt livskraftiga
och värdefulla.
Conrad Pineus har så att säga utfört
förarbetet. Det är han som har samlat, i de
flesta fall köpt de många tavlorna. Kanske
inte alltid så billigt, som han vill låta
påskina. I fråga om Henrik Sörensens
porträtt av samlaren skriver han t. ex.:
Målat i Göteborg. Priset: fritt logi och vivre i
mitt hus, 50 öre om dagen samt likaledes 2
cigarrer per dag. Ibland vägrade Sörensen att stiga
upp om han ej fick en krona. Porträttet målades
på 11 dagar. Då konstnären icke var nöjd med
porträttlikheten, uppmanade han mig att
bemöda mig om att i stället likna porträttet.
Det var ju inget högt pris ens om man tar
med i beräkningen de friheter den
ifrågavarande konstnären tillät sig. Andra blev
i stället desto dyrare. Om Dardels »I anden
fattig» heter det:
Min gamle vän D. begärde först ett sådant pris
för denna tavla, att jag skulle ha blivit ej i anden,
men i verkligheten fattig, om jag betalt det. Men
efter en stunds självrannsakan och plågan
förklarade han att jag kunde få den för vilket pris
jag ville, ocli då jag icke ville stå honom efter i
ädelmod, betalade jag det dubbla av vad jag först
tänkt, men dock icke på långt när, vad han själv
från början begärt.
Beträffande Carl Ryds Min mor göres
följande intressanta avslöjande:
Konstnären begärde kr. 1 500: — för tavlan
och förklarade, att om han fick det, skulle han
gifta sig. — Som jag ej ville vara ansvarig för
hans äktenskap, prutade jag 25 kr., men han gifte
sig i alla fall.
Som det framgår av citaten har
mecenatens inställning till den ekonomiska sidan
av konstköpen varit ganska nyckfull,
ömsom krasst materialistisk, ömsom i högsta
grad etisk och altruistisk. På spekulation
tycks han inte ha köpt, annat än möjligen
i fråga om Kurt Jungstedts akvarell till
Zolas roman L’argent:
Målningen hade, då den köptes, bara titeln
»Pengar», och jag gladde mig åt att på blivande
utställningar skulle det stå: »Pengar: tillhör
dispaschör Pineus.»
Om köpkraften härigenom stärkts har
det i så fall kommit den svenska konsten
till godo.
Allvarligt talat hör nog Conrad Pineus
till våra mest osjälviska och entusiastiska
samlare. Därpå tyder bl. a. hans intima
vänskap med konstnärerna. Han
erkänner villigt de goda råd de givit honom vid
inköpen, och klagar inte ens, då rådgivarna
uppträda diktatoriskt:
Tavlan bars av Sörensen in i en bil, där jag satt,
och förklarade han att jag köpt den. Negotiorum
gestio. Jag är glad över förvärvet.
Konstnärsvännernas medverkan betyder
emellertid inte att denna konstsamling
skulle sakna en personlig prägel. Den är
tvärtom en av de personligaste
samlingarna i landet. Dels är den ovanligt
homogen. Dels speglar den i hög grad sin ägares
livskära, kapriciösa och fantasifulla
läggning. (Det vågar man r.og påstå även efter
en mycket flyktig bekantskap.)
Enhetligheten beror väl i någon mån på den
geografiska begränsningen. Ty den består — sedan
Pineus avyttrat sina franska tavlor —
uteslutande av skandinaviskt måleri, till
största delen modern svensk
1900-tals-konst, med en kraftig kärna av
»göteborgare». Lokalfärgen är alltså omisskänn-
35«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
