Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En konstsamling och en konstkatalog. Av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
Också i detta fall kan man tala om en
arvföljd, ty Josephson var dubror även
med Fürstenberg och umgicks som intim
vän i familjen.
Det ligger också en märklig tradition,
en »radikaltradisjon» som norrmännen säger,
i att de unga konstnärer som blevo Pineus
närmaste vänner, voro hänförda
Josephsonbeundrare och hyllade samma konstideal.
Det gäller i första hand om Henrik
Sörensen, gruppens andliga ledare, för vilken
Josephson haft en, jag skulle vilja säga
avgörande betydelse, men även om Sandels,
Simonson, Dardel, Ullman och Ryd, m. fl.
Det var sjukdomstidens expressive
färgromantiker och linjeextatiker, som dessa
ungdomar dyrkade kanhända ännu
intensivare än sina utländska läromästare, den
romantiska expressionism som förebådats
redan i Strömkarlen. Pineus kom för dem
att spela samma roll som Fürstenberg för
Parissvenskarna, den föregående
opponentgenerationen, han stödde och
uppmuntrade dem i deras nya syn, umgicks
med dem, köpte dem och fick i gengäld
goda råd vid sina inköp, en vägledning
som lät honom tränga allt djupare in i den
nya formen. Det finns få äldre konstverk i
Villa Darjeeling, Viktoriagatan 17, och
för ägaren ha de sitt affektionsvärde
främst som ärvda släktklenoder. Då han
började samla stod det omedelbart klart
för honom, att han borde koncentrera sig
på »konst från min egen tid — konst som
gav uttryck för min tids skönhetsintryck».
Det fordras — skriver han — både tid och
intresse för att lära sig älska den nya konsten —
och mycket som i början verkar främmande,
ja t. o. m. frånstötande, blir sedermera vid
noggrannare studium vackert och får ett sällsamt
skönhets värde.
Som exempel nämner han oförståendet
inför den första Munchutställningen på
90-talet — Munchs härliga vinterlandskap
från Kragerö intar nu en hedersplats i
samlingen. Denna förmåga att ödmjukt lära
av konsten och ständigt vidga förståelsen
för dess värden har, som Sigfrid Ullman
uttrycker det, gett konstsamlingen i Villa
Darjeeling karaktären av »en symfoni som
med åren blivit allt rikare, men som i sin
nuvarande omfattning bevarar det
ursprungliga anslagets karaktär».
En finare karakteristik kan inte heller
ges: det musikaliskt-romantiska, det friskt
ursprungliga anslaget följer som ett
ledmotiv besökaren genom hela det lilla
konstpalät, som förenar borgarhemmets
svala intimitet med ett tavelgalleris
omväxling och rikhaltighet. Starkast ljuder
det i Sandels rum, som utgör samlingens
medelpunkt, liksom han själv under sin
livstid var den centrala gestalten i sin krets.
Han är den rikast representerade
konstnären, en av de allra mest betydande av de
unga. Den västsvenska havskusten,
klippkustens färgglöd sedd med en passionerad
lyrikers och visionärs ögon, med något av
den österländska drömlidelsen i Josephsons
fantasier och med en nordisk klassikers
stolta förtegenhet. Målningarna, de flesta
från Kungälvstiden, kompletterade av en
kollektion teckningar och akvareller, ger
tillsammans en bild av detta förnäma och
intensiva konstnärstemperament, en bild
som skapats av långvarig vänskap och
beundran.
Även de andra »göteborgarna» voro
Pineus kamrater och vänner. Simonson
med sin blondare, svärmiska naturlyrik,
Ullman med sin högtsträvande och stränga
klassicism, Ryd med sin fördrömda
enslingsromantik äro rikt och väl representerade,
och i deras spår hela den nya lovande
göteborgsskolan med det brustna geniet
Inge Schiöler och den glänsande
improvisatoren Sandberg i spetsen. Men denna
utpräglat göteborgska accent betyder inte,
att det övriga svenska nutidsmåleriet skulle
lysa med sin frånvaro. Ett par av
»stockholmarna» är t. o. m. utomordentligt
företrädda. Sigrid Hjertén-Grünewalds färg-
35«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
