Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - En konstsamling och en konstkatalog. Av Erik Blomberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erik Blomberg
lertid inte ge någon riktig föreställning om
arten och värdet av denna utmärkta
samling. Det behövs inte heller, sedan Carl
Nordenfalks katalog sett dagen. Den ger allt
vad som kräves för den som inte har tavlorna
under ögonen. Och dessa antydningar ha
endast avsett att väcka de konstintresserade
läsarnas intresse för detta vackra och
instruktiva bokverk, en prydnad för svensk
konstkultur. Det visar bäst hur rätt Pineus
har i sitt företal, då han skriver, att
»en bättre, kunnigare och mera intresserad
författare kunde jag ej få fatt i».
Docent Nordenfalk har tydligen fått de
gåvor, som fordras för att skapa en dylik
standardkatalog: vetenskaplig
noggrannhet, säker smak och en fin förståelse för
den moderna konstens formella värden,
inte minst de koloristiska. Han redogör
i ett förord för de principer han följt vid
redigeringen. Konstnärerna från varje land
ha satts in kronologiskt, och likaså deras
respektive arbeten. Alla konstverken ha
avbildats, de flesta på helsida med
vidstående text. Om reproduktionen är
väsentlig i en katalog — och den är här
förstklassig — är inte texten mindre viktig.
Nordenfalks kommentar förefaller mig att
vara mönstergill. Vad han har att upplysa
om verkens datering, tillblivelseort och
karaktär av förstudier eller slutrepliker av
tidigare arbeten har stort konsthistoriskt
värde. Likaså förteckningen över
utställningar och inköp. Anteckningarna om
deras förekomst i konstlitteraturen ge
läsarna anvisningar på vad den samtida
kritiken haft att säga — här vore det för
mycket begärt att fordra fullständighet.
Det viktigaste i en målning är färgen.
Här reser sig den största stötestenen för en
konstbeskrivare. Nordenfalk har klarat
hindret genom en varsam kompromiss
mellan motivskildring och färganalys. Han
har lagt huvudvikten vid själva
färgkompositionen, men smidigt anknutit
uppräkningen av färgtonerna till de olika
föremålen på duken. Därvid har han
undvikit de tekniska termerna, som inte ens
målarna själva behandla alldeles entydigt,
och nöjt sig med att ånge valör och nyans
av lokalfärgen. För en sådan beskrivning
krävs ett ganska stort mått av artistisk
känslighet, observationsförmåga och även
litterär talang. Författaren har lyckats
göra sina tavelbeskrivningar njutbara, tack
vare en sober stil och ett säkert färgsinne.
Han kan lyckas ge en så god föreställning
om en målares kolorit som i denna skildring
av Sörensens Sommernat:
I förgrunden bergsknallar i skimrande gråvitt
med fläckar av mattgult och brunt. T. h. en mörk
bergsluttning i melerade grågröna, svarta och
bruna toner. Vid dess fot blåvita hus med tak i
blåsvart och rödbrunt, inbäddade i svartgröna
träd och buskar. Vid stranden i förgrunden gaveln
av ett rödbrunt skjul. — Vattenytan sönderfaller
i en ljust blågrå hälft t. v. och en ljusskimrande
gulvit t. h. I fonden silhuetter av kustremsor i
två skikt bakom varandra, i det främre en s
vart-brun, i det bortre en melerat mattgrå och skär
färgyta. — Himlen är gulvit med en orangegul
strimma vid övre bildranden. Vaddartat mjuka
färgytor med diffusa konturer.
Det kan tyckas som om det här har gjorts
för stort nummer av en katalog. Men allt i
denna bok är i sitt slag så nära nog
fulländat: papper, stilar, uppställning, bildtryck
och först och sist text, att man kan tala
om ett pionjärarbete. Av det typografiska
har Oscar Isacsons boktryckeri i Göteborg
den största heder. Men även med långt
mindre resurser än som här stått till buds
kan detta slags tryckalster göras mindre
efemära än vad som vanligen sker.
Författaren betecknar i sitt företal
kataloger som en onjutbar läsning för den
aktuella publiken och hoppas i stället på
konsthistorikerna om tvåhundra år. Nej,
inte läser man heller denna som en roman.
Men riktigt bra och vackra saker är alltid
aktuella. A thing of beauty is a joy for ever.
362
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
