Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Svensk landsortsteater i gamla dagar. Av Oscar Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uppsala teater.
Svensk lands or t s teater i gamla dagar
Av Oscar Wieselgren
V EN SK landsortsteater, d. v. s. de
resande sällskap, som försett vårt land,
huvudstaden frånräknad, med dess behov
av scenisk konst, har i regel bedömts med
mycken överlägsenhet. Man har utan vidare
tagit för avgjort, att vandrartruppernas
skådespelare stått på en vida lägre artistisk
nivå än de konstnärer, vilka haft sin
gärning förlagd till scenerna i Stockholm, ja
man har t. o. m. betraktat som en given
sak att de svagheter, som kunnat vidlåda
de sistnämnda, i förökad och förstorad grad
kommit till synes hos deras kolleger i
landsorten. Allt som burit prägeln av en
föråldrad teaterstil, överdrivet åtbördsspel,
schablonmässigt sceneri, patetiskt
affekterad deklamation o. s. v., har utan vidare
rubricerats som »landsortsmässigt». På detta
sätt har landsortens teaterverksamhet
kommit att så gott som fullständigt glida ut ur
den svenska teaterhistoriens perspektiv.
Man har stannat för August Blanches »Ett
resande teatersällskap» som typiskt för den
svenska vandrarscenen, och att omdömet
N. E. Taube: De Delandska teatersällskapen i Upsala. En kulturbild från romantikens tid.
Uppsala, Almqvist & Wiksell, 1940.
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
