Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman Gli m st e dt
nocturneartade långsamma satsen, som kunna
locka till koreografisk översättning. Men
annat, särskilt första satsen, är av den
symfoniska art som är sig själv nog och undanber
sig artfrämmande interpretation. Säkert var
denna bristande inre överensstämmelse
huvudorsaken till det intryck av tillgjordhet som
åtskilligt i den annars virtuosmässiga och
fantasifulla instuderingen framkallade.
George Gé har inte brytt sig om att anspela på
den unga Chopin-förälskelse (i sångerskan
Gladkowska) som omtalas i samband med
konsertens tillkomst. Det blev den erotiska
leken i allmänhet, med män och kvinnor
böljande om varandra liksom i ett förvirrat
drömspel. Det blev, när baletten var som
bäst, liksom fixerandet av sådana där bilder
och hugskott som under musikåhörande dyka
upp ur det undermedvetna — här tillhörande
en balettomans hjärna. I andra ögonblick
föreföll alltsammans blott som ett fasligt
rännande ut och in genom kulisserna. I den
till höjdprestationer animerade
balettensemblen tävlade primaballerinorna från
förutnämnda baletter och gästen Teodora
Lagerborg i skönhet och skicklighet. Också herrarna
utmärkte sig, både gruppvis och genom
solodansörerna Carl-Gustaf Kruuse, Teddy Rhodin
och Julius Mengarelli, de senare ibland
frappant mimiskt uttrycksskiftande såsom
de i den långsamma satsen kring den finska
Venusgestalten figurerande båda ynglingarna.
Medan de klassicistiska dekorationerna voro
av Jon-Ands hand, stod Anna-Lisa Rydqvist
för de i färg och snitt festliga
fantasikostymerna.
Oproblematisk var däremot samme
balettkompositörs s. k. dansburlesk »Så’nt händer...»
till musik ur Johann Strauss’ »Läderlappen».
Det tokroliga som här hände var kanske väl
kälkborgerligt betonat för sådan till det
dionysiska stegrad valsmusik som hämtats
från finalen i operettens andra akt. Men
omedelbart komiskt framställdes brudparet
Cissi Olsson-Åhrberg—Carl Fredrik Tropp,
särskilt i en fotograferingsscen liksom direkt
hämtat ur Grönköpings Weckoblads
klichéförråd. Och Vampen—Maj Landfelt, som på
bröllopsfesten chockerar bruden genom sin
dans med brudgummen, utvecklade ett
junoniskt frestande behag som gjorde den
senares dansanta eskapad på själva
bröllopsdagen rätt förklarlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
