Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Opera- och konsertkrönika. Av Herman Glimstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herman Glimstedt
av det oförgängliga Finland självt fick genom
Telmånyi åter tonande uttryck i Sibelius’
konsert. Utom Guila Bustabo (Tjajkovskij)
ha återstående utmärkta violinister varit
inhemska, varibland Lottie Andréason särskilt
gynnades genom själva uppgiften,
Peterson-Bergers konsert, och Endre Wolf spelade
Fru-meries. Ernst Törnqvist i Mendelssohns bör ej
heller glömmas. Jämte förut nämnda
cellistprestationer skall erinras om Gunnar Norrbys
förfinade Schumannsspel.
Det är så sant, Berlins Filharmoniska
orkester, förut lovprisad i dessa spalter, har
åter under Eugen Jochums ledning gästat
Stockholm. Den andra konserten vid det om
vänskapliga känslor mot Norden vittnande
besöket gavs den nionde april.
Solistkonserterna vilkas antal sedan
nuvarande Konsertföreningens tillkomst
ständigt sjunkit ha aldrig varit färre än under
det gångna spelåret. Fyra av de utländska
solister som redan framträtt i
Konsertföreningen, ytterligare några mindre betydande
utlänningar, en del debutanter och andra
som konserterat för att få sina eventuella
framsteg konstaterade —- det blev inte många
i månaden. Nämnandet av namn ur de
sistnämnda kategorierna kan anstå. Men Marianne
Mörners alltjämt hos oss ganska enastående
mästerskap som romanssångerska må
konstateras, liksom Jussi Björlings även på
konsertpodiet bevisade musikalitet, som gör
honom till något mer än blott ett gyllne
struphuvud. Att vår till världstenor avancerade
landsman före och efter amerikanska turnéer
är större publikmagnet än förr när han
sjöng lika bra, det är sådant som hör till
världens gång.
I övrigt har kunnat iakttas en av
tidsförhållandena framkallad större kollektiv
aktivitet bland våra musiker. Riktigt sin form
har det nybildade Svenska solistförbundet
dock ännu ej funnit, ehuru själva starten
med de s. k. slottskonserterna syntes lovande.
Bättre programsammanställningar, lyckligare
avvägning mellan gammalt och nytt har
uppvisats av äldre sammanslutningar, Falangen
och ibland också Folkkonsertförbundet,
kammarmusikens tillflyktsorter i vår med
orkesterkonserter över hövan välsignade stad.
384
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
