Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Till Sergel-minnet. Av Oscar Antonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Sergel-minnet
Sergelska småskulpturer.
Nationalmuseum.
efter den Barberinska faunen, medan
Sergels Faun är ett självständigt verk på
klassisk grund, så är Bouchardon
merendels slav under sina förebilder, vare sig
de äro hämtade från antiken eller
verkligheten, medan Sergel alltifrån Faunens
födelse aldrig lägger konsthistoriens stora
bok som ett ok på sina axlar utan ständigt
står fri för att då och då bläddra i den
bokens kapitel om gångna stilar och i
stället uppmärksamt studera naturens bok.
Sergel är i sitt förhållande till antiken
ej att fatta endast som en pastischör. Han
är i första hand sig själv, fri, suverän. I
sitt förhållande till naturen är han mer
än verist och mer än akademiker,
följaktligen mer än Bouchardon. Även Sergel
kan, om han så vill, återge verkligheten
intensivt, till exempel i några porträtt av
gamla människor, men detta sätt att skapa
konst är ej nog för honom, tillfredsställer
honom ej. Han har ständigt ett behov av
att även ge något av sig själv i sina verk
och låta sin formskapande fantasi smida
med det gods han hämtat utifrån. Det
väsentliga för förståelsen av Sergels konst
synes mig ej vara de yttre förebilderna utan
hans egen personlighet, och går man denna
in på livet möter man en romantiker meel
en stark läggning at det dramatiska.
I sitt fina arbete »Die Kunst des
Klassi-zismus und der Romantik» säger Gustav
Pauli — inom parentes den forskare som
jämte Albert Dresdner i vår tid presenterat
Sergel för en internationell publik i
entusiastiska ordalag, väl inseende hans obestridliga
rangplats i den unga klassicismens
oppositionsrörelse — att en egentlig romantisk
stil ej finnes under i8oo-talsromantiken
men väl en romantisk »Gesinnung», som
når sin höjd i ett mål, helt motsatt
klassicismens. »Denn während das
klassi-zistische Kunstgebilde den Beschauer
be-glückt, indem es ihn in den Bereich einer
befriedigten Harmonie einführt, erfüllt das
romantische Kunstwerk seine Bestimmung,
indem es den Empfänger erregt, in seinem
Eigengefühl steigert und bereichert ohne
Rücksicht auf Schönheit und Harmonie,
ja oftmals mit absichtlicher Vermeidung
der Klarheit.» På samma sätt kan man
om Sergel och andra tidiga klassicister
säga, att en klar klassicistisk stil i regel ej
finnes men väl en mot antiken riktad
»Gesinnung». Och, vad som är mera
intressant, i mycket av vad Sergel och hans
själsfränder utfört finnes ett starkt
romantiskt drag, som slår en brygga mellan
ungklassicismen och den egentliga
romantiken. Sergels konst har ett Janushuvud,
vars ena ansikte är vänt mot den antika
konsten och vars andra mot de egna starka
känslornas och passionernas rike. Sergel är
ej en okomplicerad klassicist, han är även
en lidelsefull romantiker, men en som
styr sina konstnärliga känslor med den
klara formens tyglar. Han börjar ej med
antiken och beslutar sig för att skapa
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
