Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - En gudinnas huvud. Av Hugo Steiner-Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En gudinnas liuvud
den rike engelske klädesfabrikanten), bodde
i Galamares, och till honom borde jag
vända mig. Oram-Lawrence? Så hette ju
familjen, i vars pensionat jag då bodde i
Cintra. Här var vägen mig anvisad.
Händelse fogade sig till händelse, och redan
samma kväll hade jag i min ficka ett
introduktionsbrev från den älskvärda
vithåriga damen till hennes son.
Den tidiga morgonen fann mig på vägen
till Galamares. På ryggen av en föga skön,
mycket mager men alltigenom godmodig
ridåsna travade jag genom den lilla staden.
Ännu lågo torg och gator tysta och
män-niskotomma, blott på salutorget rådde liv.
Framför fängelset stodo några unga
kvinnor, som lade ned matvaror i en korg,
ned-hissad med ett rep från ett gallerfönster i
första våningen. Vilda, skäggiga ansikten,
som skrattande tittade ned på dem, voro
synliga bakom järnstängerna. I det gula
morgonljuset låg det oregelbundna stads-
slottet med sina båda tornlika
köksskorstenar, som påminna om jättestora
fabriksskorstenar. I slottsingångens öppna
portvalv hängde en ung soldat med den
blänkande mässingshjälmen på sned över sitt
svarta krushuvud och sabeln slappt i
handen, han vakade där över den gamla
drottning Maria Pias morgonsömn. Mellan höga
trädgårdsmurar, som dolde underbara
trädgårdar och parker för blicken, slingrade sig
vägen ned i dalen. Den duktiga åsnan
skumpade i hårt, obehagligt trav över den
dammiga landsvägen. Halvnakna bybarn
sprungo emellanåt tiggande bredvid oss
ett stycke, väldiga bufflar med vitt
utåtböjda horn och med oket tvärs över de
mäktiga huvudena drogo tvåhjuliga kärror
som voro lastade med doftande piniegrenar,
och deras primitiva hjul tjöto och gnisslade i
sanden så att det gick genom märg och ben.
över hedar red jag och genom stilla
euka-lyptusdungar, över sluttningar där väldiga
405
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
