Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Aristophanes’ Plutos 388 f. Kr. — 1940 e. Kr. Av Ernst Nachmanson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aristophanes’ Plutos
Till vänster flöjtbldsare. Mot denne tre skäggiga koreuter, vilka stödja händerna pd knäna för att
bättre kunna bära de pd deras nacke ridande krigarna. Vasen är ca. ioo dr äldre än Aristophanes’
Riddarna, men vitsen i dess parabas förstås endast, om hästarna framställas av människor.
Riddar kör. Svartfigurig vas.
Berlin.
hagliga, självbiografiska romanen om sitt
förhållande till Musset. Hon sökte också
avspänning på mera neutral mark. Hit hör
hennes efterbildning av Plutos, som
uppfördes på Théåtre de Nohant år 1863. George
Sand höll sig någorlunda till handlingen hos
Aristophanes, utökade den dock med en
kärlekshistoria mellan Chremylos’ dotter och en
slav, Baktis, som deltagit i den ärofulla
drabbningen vid de Arginusiska öarna och
därför frigivits. Dramat inledes med en
prolog, där Merkurius — han borde väl ha hetat
Hermes — gör Aristophanes bekant med den
nya tiden och dess krav. Jag citerar (och
spärrar):
Aristophane: Oh! alors, je vais bien les faire rire,
ces nouveaux Athéniens.
Mercure: Détrompe toi, iis t’ont dépassé de
beau-coup, et ne te demanderont que ta sagesse qui
est de tous les teraps.
Innan vi lämna Frankrike, må här erinras
om det mest bekanta nutida drama, som
hämtat impulser från Aristophanes. Det är
Edmond Rostands år 1910 uppförda
skådespel Chantecler. Uppslaget har Rostand, via
Goethe, hämtat från den fornfranska Roman
du Renard. Men för utformningen har han
lånat mycket i Fåglarna, ty, som det heter i
tredje akten, les oiseaux parlent grec depuis
Aristophane. Chanteclers största tjuskraft
ligger, som redan Artur Möller framhöll i
Ord och Bild 19ro, i dialogens outtröttliga
kvickhet. Också den svenska översättaren,
lektor Alfred Stenhagen, talar om »det
lekande behag, som fladdrar över tankedjupet,
och den galliska kvickhet, som blixtrar genom
replikerna». Jag har nu åter läst Chantecler
och, med all égard för Rostands lysande
elegans och formfulländning, måste jag dock
bekänna, att det synes ligga något ansträngt
och tillkrånglat över hela denna »récit de
1’effort humain».
Gå vi sedan norrut, så möter oss först ett
stort danskt namn: Holberg. Enligt egen upp-
451
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
