- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940 /
460

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Dödstanken hos Hjalmar Bergman. Av Hans Levander - Svedjeland. Av Olle Svensson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hans Levander

beslutat att dö.» Novellen Herr Markurells
död från samma år (Vintergatan) bygger på
denna idé. Herr Markurell dör, därför att han
vill dö, då han inte längre har sonen att leva
för. Att han blir blodförgiftad genom att
trampa på en rostig spik har intet att betyda.
Tusentals gånger förr har det legat rostiga
spikar i din väg, säger den kloke perukmakarn,
men den här gången blev det din död. Och
han konkluderar: »Man får alltid vad man

vill, Markurell, men man vet inte alltid vad
man vill.»

Kanske hade Hjalmar Bergman velat, att
hans död skulle betraktas på detta sätt.
Andligen död ansåg han sig vara sedan år
tillbaka. I ett föredrag, Författare och
skådespelare, 1927, talar han om oss »ännu levande
— kroppsligen levande — författare» och
Clownen Jac säger sig höra till dem, »som så
småningom upphört att leva».

SVEDJELAND

Av OLLE S VENSSON

I elden brister hårda skalet först
kring svedjenävans frö, så det kan gro.
Det är en stund av gränslös nöd och törst.
Sen blommar allt i hög och helig ro.
Vad det är svårt att våga lägga ned
i elden allt, att låta allting dö!
Och fattigt öde är min kärleks hed,
och hårda skal har svedjenävans frö.

Till blomning arma hjärtans svedjeland
allenast bringar eldens röda horn.
Till groning spränger bara hedens brand
ur hårda skalet svedjenävans korn.
Det är så svårt att tro på dödens liv
fast döden pånyttföder varje frö.
Den manligt starka ödmjukhet mig giv,
som låter varje kär förhoppning dö.

Det är så svårt att kunna våga tro.
Men bränn mig stark i outhärdlig törst.
I elden brister hårda skalet först
kring svedjenävans frö, så det kan gro.
Det är så svårt att våga svedja bart
bland döda kära drömmars bleka ljung.
Men elden blott bevarar heden ung.
Så brinn, mitt svedjeland, brinn bart,

brinn snart!

460

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free