Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - De eleusinska mysteriernas religion. Av Martin P:n Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Martin P: n Nilsson
Attisk vas funnen på Rhodos.
Moder Jord stiger tilt hälften upp ur jorden och räcker det pä ett ymnighetshorn
sittande Plutosbarnet åt Demeter. T. h. Iacchos, t. v. Kore och en kvinna, i övre raden
bl. a. Triptolemos.
för denna tro finnes än den nya grödans
uppspirande ur den gamla grödans korn,
som nedlagts i jordens sköte, den eleusinska
religionens hjärtpunkt.
Det sista konstverk, som framställer
Triptolemos’ utsändande, är den berömda
reliefen från Eleusis, ett verk av Fidias’
skola, som bättre än något lär oss förstå
den djupa vördnad, med vilken mästaren
nalkades och förädlade fädernas gudatro.
På senare bildverk förekommer
Triptolemos ofta, men han är icke längre
centralfiguren, endast en bland andra medlemmar
av den eleusinska gudakretsen.
Tillbaka-trängandet av Triptolemos sammanhänger
med en genomgripande omvandling i det
athenska folkets liv under 400-talets
glanstid. Åkerbruket var icke längre grundvalen
för dess existens, athenarna hade blivit
industri- och handelsidkande stadsbor, som
vid det peloponnesiska krigets början pris-
gå vo sin landsbygd åt fiendens härjningar.
Vid samma tid blev individen medveten
om sig själv, frigjordes ur släktens och
ättens band och krävde att stå på egna
fötter. Athenarna hade förlorat sambandet
med jorden, kulturens gamla grundval, och
sprängt sambandet med ätten,
generationernas kedja. De idéer, som en gång fått
liv i de eleusinska mysterierna, funno icke
längre genljud i deras sinnen; var och en
sökte uppbyggelse i detta livet och sällhet
i det andra livet för sig själv. Denna lovade
mysterierna också; så mäktigt var deras
intryck och så stora deras löften, att de trots
omsvängningen i tanke- och
åskådningsvärld bevarade sin rangplats.
Det finns vissa tecken till ändringar i de
föreställningar, som knötos till de
eleusinska mysterierna. Dionysos synes nu ha
upptagits i dem. Även han var en
mysteriegud och en gud, som ibland troddes dö och
490
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
