- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940 /
498

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Hemlängtan (Avsnitt ur ett arbete). Av Harry Martinson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Harry Martinson

asado för att han desto fortare skulle
fortsätta över slätterna och detta gjorde
han för det mesta med en lättnadens suck.
Materiell fattigdom, andligt armod,
fåordigt slö jargong och en för all trivsel
ned-smulande svartsjuka behärskade denna
slätt. Det dröjde inte länge förrän den
började ta på nerverna hos de tre. Det
småskurna och infängslade som de flytt
ifrån i sin egen hembygd upprepades här.
Grälen började, stickorden korsade luften.
Man var ung i benen men grälhärsken i
själen. Efter en tid gick de fullständigt
ensamma var för sig trots att de gick vid
varandras sida. De gick på jargongens
slätt och de läste hopplöshet i ögonen på
själva de omedvetna kreaturen, dessa som
överallt vart de gick omkretsades av
slakterihorisonterna. Den som kunde trivas i
detta land måste vara en skurk och den
som inte trivdes där måste förr eller senare
bli en skurk. Här slaktades deras i
hemmalandets barnvisor omsjungna skällko och
gullrosa två tusen gånger om dagen.
Och så förvirrad av hettan blev man,
att man för varje steg tyckte sig knuffa
solen med pannan mot norr, mot ekvatorn.
Den blev allt mindre en sol, alltmera en
klubba som bultade en i skallen med sin
glödrödhet. Deras hemlängtan var nordlig,
men blev paradoxal för dem emedan den
på sin kurs först måste skära ekvatorn.
När deras sinnen omsider motvilligt
godkänt detta förhållande tyckte de sig längta

•— hem till ekvatorn. Oin nätterna låg de
kring kogödseleldarna och längtade efter
kvinnor. Mankönets oro och
körtelförbannelse förde dem från intighet till
intighet. Kosmos förtryckte deras själar och
livsvanornas chargering kring hela jorden
förtätade sig till ett aldrig utsagt men natt
efter natt laddat skri på denna slätt, denna
den hungrigt ätande världens sydliga
gräsöken för köttkonserver som skeppades
norr över för att bli ätna av längtare som
från längst i norr längtade hit till sydligaste
sydsöder av jorden.

Det var som om mänskan medan hon
var upptagen av det geografiska helt.
glömde det skälvande anatomiska, det
allmängiltigt för hela jorden fysiskt
inåtvända i kosmos. Men också det konsekvent
utåtvända, det astronomiska. Oron hade
valt sin kategori, den kategori som kunde
stämplas med de mänskliga fötterna, steg
för steg genom vandring.

Så gick de med hela sin ras’ sjuka, att
längta bort och att längta hem. Tillfreds
med att vara på väg någonstans, otillfreds
med det uppnådda. Med speglande sked
skummande jordytans väldiga bildvärld.
Utan fördjupning i någon varmt
sammanknuten älskog, eller i någon gruva
eller livsrot som var allduglig eller
allestädes på jorden tung av giltighet. Tre
vandrare, som lika litet som andra visste
vad de hade att göra i Paysandu.

498

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0558.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free