Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Två dikter. Av Sten Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ DIKTER
Av STEN LINDROTH
Uch jag har sett det stora ansiktet
i den tröttaste av alla vintrar
och jag vände mig och sade, är det allt.
Och jag letade i minnets kamrar
springande i de skoningslösa rummen
där allt levande låg slaget och dött
och jag sade mig: det är allt.
Jag hörde väl ett ögonblick
den svaga sången från rena munnar
också vid denna tid på året.
Såsom musik. . . men lik en man du ser
på gatan
skyndar vidare och ständigt trampar
ny sten, kom jag till ödsliga kvarter,
bortom sång, där brunnarna var.
Och jag mätte deras djup. Jag har mätt
deras djup,
tror du mig om jag talar,
det darrande snöret kved i min hand.
Som grenarna sargar himlen och viljan
inte kan göra sig fri och växa:
detta: vad väntar jag: vatten eller
en svårare dryck —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
