Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Sigmund Freuds kulturpsykologi. Av J. Hodin - Vår tids spegel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sigmund, Freuds kultur-psykologi
(let herravälde som en individ eller en idé
utövar över massan.
Ett modernare verk, José Ortega y Gassets
»La rebeliön de las massas» går mera konkret
och aktuellare in på dessa problem. Dock
måste man tillmäta Freuds arbete en mycket
större betydelse därför att han genom
klarläggande av »rötterna» öppnar möjlighet för
oss att en gång kunna lamslå massmissbrukets
fara. Freud skiljer framför allt mellan massor
av kortlivad art (fallet hos Le Bon) och de
stabila massbildningarna. Han talar vidare
om homogena, av likartade individer
bestående, och icke homogena; naturliga och
artificiella massor, det vill säga de som för sin
sammanhållning kräva också ett yttre tvång;
primitiva och högorganiserade massor. Inom
vår ram kunna naturligen problemen endast
antydas; vad det här gäller är deras infogande
i en enhetlig analytisk bild av vår kulturepok.
McDougall har i sin bok »The Group Mind»
karakteriserat de högorganiserade massorna i
följande drag: kontinuiteten i massans
bestånd, den enskildes föreställning om denna
massas uppgift, denna massas
motsatsställning mot en annan, tradition, fasta bruk och
institutioner och slutligen en hierarkisk
gradering i de enskilda medlemmarnas prestationer.
Freud fann, att alla såsom självfallna antagna
förhållanden mellan massa och ledare och
de enskilda medlemmarna sinsemellan
förblivit outredda såväl hos Le Bon som hos
McDougall, ja att de båda författarna
egentligen icke tillagt något nytt till det förut
kända. Freud inför framför allt begreppet
libido i masspsykologin (Massenpsychologie
und Ich-Analyse) och försöker fastställa de
känslorelationer som betinga massjälens
väsen. Han prövar sina grundsatser i första
hand på två högorganiserade artificiella
massor, på kyrkan och hären. Såväl kyrkan som
hären ha ett gemensamt överhuvud, som har
samma inställning till alla individer i massan.
Av Kristus betonades uttryckligen denna
likartade kärlek. I hären invändes att begreppen
fosterlandet, den nationella äran, den
gemensamma faran äro viktigare. Men man måste
blott tänka på stora härförare, såsom Cæsar,
Wallenstein, Napoleon, för att bli övertygad
om betydelsen av denna relation.
Negligerandet av den libidinösa faktorn i armén
leder vid stor fara till panik och modlöshet.
Också känslobandet de enskilda soldaterna
emellan är en betydelsefyll faktor. Om vi
tänka på splittringen inom den religiösa
massan övertages den roll som skräcken
spelar inom hären av de hänsynslösa och
fientliga impulser mot andra personer som
ursprungligen voro sammanbundna av Kristi
för alla lika stora kärlek. Intoleransen mot de
utanför gemenskapen stående finnes både hos
religiösa och andra massbildningar, som till
exempel de socialistiska i våra dagar.
Ledaren och de ledande ideerna kunna också
vara negativa. Hatet kan förena lika väl som
kärleken. (Freud talar om en gemensam källa
för kärlek och hat.) Det psykoanalytiska
begreppet »identifiering» intränger vidare i
förhållandet mellan massa och ledare, i det Freud
ådagalägger att massan är ett antal individer
som ställt ett och samma objekt i sitt
jagideals ställe och följaktligen identifierat sig i
sitt jag med varandra. Förklaras därigenom
bristen på självständighet och initiativ hos
individen i massan och likriktningen i hans
reaktion, så saknas ännu en förklaring på
återgången av hans andliga kapacitet till ett
tidigare, primitivare plan. W. Trotter beskriver
i sin bok »Instincts of the Herd in Peace and
War» massans hjordinstinkt. För Freud är
denna instinkt ingalunda någonting
oförklarligt. Den måste äga sin historia. Och han
finner att den är urhordens återuppståndelse
och fortbestånd i dess typiska gestalt: den
överstarka individen mitt i en skara
följeslagare. Därur förklaras suggestionen.
Massans psykologi är i enlighet härmed den äldsta
människopsykologien. Vilket inflytande har
nu massan på skeendet omkring oss? Den
ohyggligaste yttringen av masspsykos är utan
tvivel kriget. Freud har delvis fört det
tillbaka på destruktionsdriften och därvid icke
försummat att nämna, att det icke finns
någon djurart som så rasar mot sitt eget släkte
som människan. Den ångestkänsla som i vår
tid gör sig märkbar är också uttryck för ett
skuldmedvetande, det är samvetet som har
sin upprinnelse i det kulturella, förnuftiga
överjaget. Att de kulturella europeerna blevo
besvikna då en så blodig tilldragelse som det
första världskriget inträffade, leder Freud
tillbaka till en illusion som sammanstött med
verkligheten och gått i spillror. Människorna
ha icke sjunkit så djupt som man fruktade,
därför att de alls icke stigit så högt som man
trott dem om. (Zeitmässiges über Krieg und
Tod.) »Folken lyda sina lidelser för
ögonblicket vida mera än sina intressen. De
begagna sig på sin höjd av intressena för att
rationalisera lidelserna; de skjuta fram sina
515
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
