- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fyrtionionde årgången. 1940 /
526

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Konstkrönika. Av Folke Holmér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Folke Holmer

annat målat ett par motiv från Ådalen av
fulltonig skönhet. Gunnar Svensons landskap
från Bohuslän och Skåne hade en fläkt av
solig sommar och en friskhet, som ej gått
förlorad i den genomförda kompositionen.
Man tog icke heller fel på allvaret och
äktheten i Axel Nilssons stockholmska
sommarutsikter. En av de mest inspirerade dukarna
på utställningen var Sven Erixsons »Badande
skolklass», en glittrande bild, där det verkade
som om konstnärens ingivelse helt gått i
takt med barnflockens lössläppta sprallighet.
Den konstnären vet vad inlevelse är.

Den svenska tonen klingade fram — i
avgjort blidare nyanser — även i
Independenternas utställning i Konstnärshuset. Här
mötte också människoskildringar av stort
intresse. Bertil Damms sträve »Fiskare» i den
väldiga stickade ollen (samma figur ingår
som detalj i en monumentalmålning för
Gävle landsstatshus), Donald
William-Olssons porträtt av en fårad arbetare i blå blus,
Rolf Trolles »Hälsingekvinna» i
allmoge-blått, ett verkligt ömsint studerat
kvinnoporträtt, en käckt målad germanflicka i röd
sommarhatt av Ingrid Rydbeck, en
utmärkt studie, »Ung skådespelare», av Mollie
Faustman, slutligen Bertil Damms
intressanta självporträtt och ett par diktarporträtt
av Arne Cassel med god psykologisk
uppfattning. Redan denna hastiga uppräkning
ger vid handen, att Independenternas grupp
lever med i nuet och inregistrerar väsentliga
drag i tidens ansikte. Arne Cassel gör det
bokstavligen. Anmälaren har ännu i minnet
hans vackra utställning i Färg och Form
tidigt i våras. Bäst är han kanske i skildringen
av unga kvinnor, men att han också
behärskar mansporträttet visa det nyligen av
Nationalmuseum förvärvade porträttet av
nationalekonomen professor Cassel och de i
Konstnärshuset utställda bilderna av Sven
Stolpe och Harry Martinson (återgiven som
plansch i detta häfte). Cassel har på ett rätt
frappant sätt lyckats fixera dessa två
skriftställares speciella uppsyn och
förhållningssätt, den förres obeskrivligt sammanpressade
kroppshydda med armarna i kors, ett slags
intellektuell vaktpost med stramare
livsföring, spända nerver och alla sinnen inställda
på lystringsordet »giv akt», den andre däremot
»ledig» i hög grad, ja, något slängigt infälld
snett i bildytan med ett ansikte, som lyser
av naivt spelande nyfikenhet och
oakademisk spontaneitet.

Bland independenternas landskap
övervägde de lyriska anslagen som i »Blid
höstdag» av Bertil Damm, i en mjuktonig
»Vårskiss» i William-Olssons kollektion, som
emellertid också inrymde några allt för veka,
sötaktiga ting, en fara för denne mycket
sympatiske och förfinade konstnär, och i de
överraskande dämpat och svalt hållna
sommartavlorna av Sigurd Möller, en
konstnär som tidigare briljerat med rätt heta och
eggande klanger. Nå, dem hade han kvar i
en serie akvareller med symboliska och
mytologiska ämnen. De äro koloristiskt mera
tilltalande än Thor Fagerkvists
rödgul-glödgade visioner men sakna däremot
dennes genomträngande magiska fantasi, som
betecknar ett rätt ensamstående inslag i
svensk konst av i dag. På Independenternas
utställning utställde Fagerkvist ett förslag i
skiss till dekoration för Örebro flickläroverk.
En blå Pan stod och spelade, en trollkarl,
en råttfångare, som förhäxade hela kullar av
unga flickor under träden. Är det passande?
Sigurd Möllers Aladdinfantasi på samma
utställning verkade snällt illustrerad sagobok
vid sidan om Fagerkvists envetna mytomani.
Men lyckas Fagerkvist med en sådan
komposition, får han färgen att klinga samman
vackert i det slutgiltiga verket, så låt oss
tacka för den blåe Pan! Kompositionen hade
något ståtligt gauguinskt i sin uppläggning,
som lovar mer än mycket annat i de sista
tidernas monumentalförslag.

Varje år, ja, flera gånger varje år, brukar
man i olika sammanhang aktualisera idén
om »det moderna museet». Så skedde tidigare
i år, i pressen, då den stora »Vårutställningen»
ryckte in i Nationalmusei salar, utmärkt
sekunderad av den stimulerande utställningen
av »Svensk konst» i maj i Svensk-Franska
konstgalleriet. I höst kom det obligatoriska
påpekandet i form av Föreningens för
Nutida Konst utställning i Svensk-Franska.
Föreningen stiftades sommaren 1937 närmast
som resultat av diskussionen kring den i
många avseenden märkliga »Samlarnas
utställning» i Liljevalchs Konsthall 1937. Vid
invigningen av denna yttrade Stockholms
stadsfullmäktigeordförande de till intet
förpliktande orden om att samlingen nära nog
framstod som det moderna museum »man
så länge drömt om i Stockholm». Föreningen
har sedan sitt stiftande med stort nit
analyserat dessa drömmar i deras komplexuösa
sammanhang. Åtskilligt har framdragits ur

526

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:07:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1940/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free