Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Den lettiska konsten. Av Francis Balodis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Francis B a I o d i s
antal kufiska, bysantinska, anglosaxiska och
svenska mynt liksom ock silverfynd av olika
slag ge vid handen, att trakterna kring
Daugava också under vikingatiden utgjort
centrum för en blomstrande handel.
Slutligen tala de rika samlingarna i våra museer
sitt tydliga språk om de kommersiella och
kulturella förbindelserna under senare
århundraden, fram till tiden för världskriget.
Dessa förbindelser ha i första hand varit en
följd av att letterna i tur och ordning lytt
under Tyskland, Polen, Sverige och
Ryssland.
Det lettiska folket har under seklernas
lopp upplevt tider av välstånd och
kulturellt framåtskridande men också tider av
krig och förödelse, utsugning och förtryck.
Så följde exempelvis efter svensktiden med
dess utveckling främst på
bildningsväsendets område den ryska tiden med alla dess
svårigheter, för att nu inte tala om
förtrycket under Tyska orden och de polska
kungarna. Det är ingen överdrift att säga,
att det lettiska folket haft ett tyngre öde
att bära än de flesta andra. Mången gång
har det böjts mot jorden av ett
obarmhärtigt öde, men brutits har det dock aldrig.
Ehuru under åtskilliga århundraden
lydande under främmande härskare, förstodo
letterna alltid att bevara sin andliga frihet,
sitt språk och sin nationalitet. Detta
innebär givetvis ej, att de icke skulle låtit sig
alls påverkas av andra folks kultur. Liksom
överallt annars kan man också i Lettland
steg för steg följa exempelvis den
europeiska konstens utveckling. Letterna ha
gärna vid sidan av uttrycken för sin egen
smak sett andra länders och andra folks
konstprodukter. Man uppskattade under
vikingatiden de mästerligt arbetade
skandinaviska smyckena, liksom man senare
anammat den romanska stilen, gotiken,
barocken, rokokon och empiren. Ja, t. o. m.
inom allmogekonsten och det folkliga
hantverket, exempelvis möbelsnickeriet, kan
man ej sällan konstatera, hur dessa olika
främmande stilarter trängt ut de äldre
inhemska och fyllt bondehemmen med
möbler i »stadsfason». Och i Djukste i Semgallen
påträffades 1937 en klänning, som burits
av en bondhustru någon gång på 1700-talet
och som var sydd fullständigt efter
rokokotidens mönster.
Det ligger heller ingenting underligt däri,
att det alltid funnits arkitekter, målare och
bildhuggare från andra länder hos oss. När
furstar och stormän ville pryda sina slott
med konstverk eller i städerna uppföra
stolta residens och kyrkor, inbjödo de ofta
främmande berömdheter på konstens
område, skickliga byggmästare och
hantverkare att utföra detta arbete. Betecknande
är att även de första främmande
inkräktarna i Lettland, tyskarna, för byggandet av
den äldsta romersk-katolska kyrkan — i
Ikskile — läto inkalla gotländska
byggmästare och stenhuggare; detta framgick
av H. Kjellins grävningar 1925 på platsen
för den under världskriget förstörda kyrkan.
Den kurländske hertigen Ernst Biron
anställde 1738 den berömde ryske
hovarkitekten B. Rastrelli för att uppföra slottet i
Jelgava (Mitau). Samme Rastrelli byggde
också det s. k. »jaktslottet» i Rundale. Dessa
två märkliga byggnadsverk kunna vi icke
förbigå i den lettiska konsthistorien, bara
därför att Rastrelli till börden var italienare.
Inte heller kan bortses från det inflytande
de båda nämnda slotten utövat på
byggnadsstilen i omgivningen.
Lettiska konstakademien grundades först
1919, efter Lettlands
självständighetsförklaring, och även de konstskolor, som
dessförinnan funnits i Riga, voro av så pass ungt
datum som senare hälften av 1800-talet.
Fördenskull voro lettiska målare och
skulptörer tidigare nödsakade att bedriva sina
studier på andra håll, fjärran från
hembygden — i Ryssland (Petersburg, Kazan,
Moskva), i Tyskland (München, Dresden),
i Italien (Rom och annorstädes), i Belgien
(Bryssel och Antverpen) eller i Paris. Vitt
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
